[av fr. testifier resp. t. testifizieren; av senlat. testificare (lat. testificari), av lat. testis (se TESTERA), o. -ficare, göra l. orsaka l. åstadkomma, svagtonig bildning till facere, göra (se FACIT); jfr äv. eng. testify, av fr. testifier (se ovan). — Jfr TESTIFIKATION]
(†) (gm vittnen) intyga l. styrka (ngt); äv. intr.: vittna. AOxenstierna 4: 355(1629). Hr Landtmarskalken på Ridderskapets och Adelens vägnar .. testificerade deres åstundan at comportera sig til theres behagh. RARP 9: 74(1664). 2NF(1919; intr.).
