SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TESTIFIKATION, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. -fic-)
Etymologi
[jfr t. testifikation, eng. o. fr. testification; av lat. testificatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till testificare (se TESTIFIERA)]
(†) intyg(ande), betygande, bekräftelse, styrkande (med vittnen). AOxenstierna 4: 487 (1629). Till visitationens yttersta afslutning uti alla församlingarna är allmogen .. hållne till att inträda uti förbund med Gud .. genom allvarlig testification, icke en utan någre resor. Lundström LPGothus 3: 73 (i handl. fr. 1642). Att han ifrån andre ortter weederböhrlige Testificationer, om sin konst och handtwärcke, skall kunna ehrhålla. VDAkt. 1662, nr 44. 2NF 28: 997 (1919).
Spoiler title
Spoiler content