THALER ta4ler, r. l. m. l. f.; best. -n; pl. thalrar. Anm. Ordet förekommer tidigast i KyrkohÅ 1915, MoA. s. 377(1622) i lat. ack. pl. thaleros.
Ordformer
(äv. t-)
Etymologi
[jfr ä. t. thaler (t. taler); förkortning av t. joachimstaler (se JOAKIMSDALER). — Jfr DALER]
(förr) om tyskt silvermynt; äv. dels om värdet av sådant mynt, dels allmännare, om pengar; jfr JOAKIMSDALER. Gynther ConvHlex.(1848). (I silverkannorna) äro infästa tyska silfvermynt, hufvudsakligen thalrar. LD 1906, nr 212, s. 3. När Schmidt skrapat hop sina thalrar, så får han flickan också. Gyllander NDikt. 97(1910).
