SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TIGRINNA, tigrin3a2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(-erinna 1749. -rinna 1741 osv.)
Etymologi
[jfr d. tigerinde, nor. tigerinne, t. tigerin; femininbildning till TIGER]
tigerhona; äv. bildl., om vild l. hänsynslös l. grym kvinna. Serenius (1741). Och kvinnorna äro ej kvinnor, / nej svultna och vilda tigrinnor, / som hungriga längta till blod. Larsson Törn. 81 (1911). Ty hennes djungelöga hade inte förbisett den smala baktassen, vilken sade henne att det var en tigrinna och ej en tigerhane, som jagat på denna viltstig. Wachtmeister Budden JohnDjÄv. 59 (1933).
Spoiler title
Spoiler content