SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLANKARSGÅENDE tilaŋ3kars~2ende, n.; best. -t. (förr äv. skrivet med bindestreck mellan de tre leden)
Etymologi
[till uttr. till ankars (se ANKARE, sbst.2 I 1 a γ β'), o. ett vbalsbst. till ]
(numera bl. mera tillf.) handlingen att ankra fartyg, ankring; äv. konkretare. Roswall Skeppsm. 1: 78 (1803). VFl. 1929, s. 21 (konkretare). Det var en .. fröjd att bevittna, huru överlägset fiskebåtarna sköttes såväl i öppen sjö som i skärgård samt vid tillsegels- och tillankarsgående, tilläggningar vid fartyg och kajer. Hägg Segel 124 (1935). Hägg TretungFl. 108 (1941).
Spoiler title
Spoiler content