(äv. skrivet ss. två ord. tilaagor (-ii-, -gh-) 1525. til-lager 1574–1646. tillagor (-gh-) 1532, c. 1730)
Etymologi
[fsv. tillagha; jfr fd. tilleie; ssg av TILL o. LAGA, sbst.1]
(†) i pl.: till gård l. gods o. d. hörande jord l. område l. vatten, tillägor; jfr LAGA, sbst.1 2, TILL-ÄGA. Han .. maa och scal for(nem)da kungxberkara och tilaaghor beholla j szin liffstiidt. G1R 2: 6(1525). En skattegårdh .. medh alle de tillager som till ffor(bemäl)de hemmen till legatt haffuer. Rääf Ydre 1: 321(i handl. fr. 1574). Then som åger strand och land; åger ock siö och watn, såsom tillagor. Broman Glys. 2: 314(c. 1730).
