publicerad: 2004
TILLFREDS- til3freds~, äv. tilfre3ds~, äv. (numera bl. tillf.) TILLFRED- til3fred~, äv. tilfre3d~, förr äv. TILLFRIDS- l. TILLFRID-, ssgsförled.
Ordformer
(tillfred- 1784 (:tilfredstäld) osv. tillfreds- 1544 (:tillfredzstälthe) osv. tillfrid- 1780 (:tillfridställelse)–1782 (:tillfridstälde). tillfrids- (-frits-) 1552 (:tilfridzstellt)–1866 (:tillfridsställas))
Etymologi
Ssgr: A: TILLFRED-STÄLLA, -STÄLLD, se B.
B: TILLFREDS-GIVENHET. [jfr uttr. giva sig till freds (se fred 7 d)] (†) förhållande(t) l. känsla(n) att vara tillfreds l. nöjd l. lugn; tillfredsställelse; jfr tillfredssamhet. Lind (1738). (Sv.) Tilfridsgivenhet övergår all rikedom, (lat.) Animo contento esse omnes divitias superat. Schultze Ordb. 1339 (c. 1755). NSvMerc. 1762, s. 573. —
-STÄLLA, -ning (†, Lind 1: 317 (1749), Muncktell Dagb. 2: 70 (1817)). (tillfred- (-frid-) 1780 osv. tillfreds- (-frids-, -frits-) 1544 osv.)
1) [jfr uttr. ställa ngn till freds (se fred 7 c)] med avs. på person (l. kollektiv av personer) l. Gud (se b).
a) göra (ngn) tillfreds l. nöjd l. belåten (gm att uppfylla vederbörandes behov l. krav l. förväntningar); äv. utan utsatt obj. G1R 16: 423 (1544). Från första början af Gustaf Adolfs regering fölgdes .. sådana styrelse-grunder, som i synnerhet tillfredsställde Ridderskapet och Adelen. Hallenberg Hist. 1: 242 (1790). Man skall alltid svara det högsta befälet så, att svaret tillfredsställer det, t.o.m. om svaret inte vore sanningsenligt. Ackté Jalander 12 (1932). Vi leds (genom reklamen) in i ett rike där allting lockar och tillfredsställer. Lindqvist Reklam. 41 (1957). En del ekonomer har krävt att regeringen för att tillfredsställa marknaden kommer med ytterligare åtstramningar av ekonomin. DN 23 ⁄ 9 1998, s. A14. särsk.
α) (numera mindre br.) i fråga om ekonomiska o. d. krav l. fordringar; särsk. i uttr. tillfredsställa sina borgenärer l. kreditorer o. d.; äv.: ersätta l. gottgöra. RA I. 1: 609 (1552). Ricksens Ständers benägna utlåtelse at officerarne, som lidit, skola tilfridzställas och göras klagolösa. 2BorgP 5: 330 (1734). Lindfors (1824; med avs. på kreditor). Tillfredsställa sina borgenärer. IllSvOrdb. (1955).
β) i fråga om sexuella behov l. krav o. d. Det (roar) mig inte att vid ett middagsbord bli tillfrågad om huruvida jag någonsin känt mig fullt tillfredsställd av en kärleksnatt. Heerberger Dag 92 (1939). Han kunde inte tillfredsställa sin hustru. SvOrdb. (1986).
b) (†) lugna (ngn); äv.: blidka l. försona (ngn); särsk. (i religiöst spr.) i fråga om människans försoning med Gud (se tillfyllestgöra 2); jfr fred 7 c α. Serenius I 2 a (1734). (Gud) som skulle genom försoning tillfridsställas. Nohrborg 18 (c. 1765). Du svarar honom aldrig, säjer han. Han har gifvit dig 2:ne bref. Jag nämde dina bryderier, och tillfridstälde honom. Thorild Bref 1: 80 (1782). Han var högst orolig, men jag lyckades slutligen att tillfredsställa honom. Dalin (1854). Ahlman (1872).
2) med avs. på krav l. behov l. önskningar o. d.: uppfylla l. tillgodose; äv. med avs. på känslor l. (ont) samvete o. d.: lugna l. stilla l. freda o. d.; äv. med kvardröjande bet. av 1. SvMerc. 1764, s. 323. Dina utlåtelser .. ha satt mig i största nygirighet .. Dröj ej att tillfridsställa den. Kellgren (SVS) 6: 73 (1777). AdP 1786, s. 8 (med avs. på samvete). I alla tider har det stora flertalet af människor haft knappt om medel att tillfredställa sina timliga behof. EkonS 1: 440 (1894). Hönshuset måste .. tillfredsställa rimliga krav på hygien. Träskman Fjäd. 14 (1948). Han hade fått så mycket erkännande .. att hans fåfänga, om han hade haft någon, måste ha blivit väl tillfredsställd. Wigforss Minn. 2: 226 (1951). särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som uppfyller l. tillgodoser (rimliga) krav l. förväntningar l. önskemål o. d.; som man kan vara nöjd med, nöjaktig; äv. dels: (för visst ändamål) tillräcklig l. erforderlig, dels närmande sig l. övergående i bet.: angenäm l. behaglig. PH 15: 186 (1791). I hoppet har min själ redan tillfridsställande njutning vid tanken på (osv.). Lindblom hos Rodhe Lindblom 230 (i handl. fr. 1805). Ett tillfredsställande swar på lifwets högsta frågor. Melin JesuL 1: 173 (1842). (Han skolkade) till den grad, att han .. i kunskapsbetyg erhöll ”mindre tillfredsställande”. 3SAH 16: 405 (1902). Västhagen Affärsbokf. 55 (1945; om resultat). Att de malsökande bönderna ansåg malkapaciteten i trakten tillfredsställande. Rig 1957, s. 17. Tvivelaktigt är det väl om stubbamöllan i Östarp fått en tillfredsställande placering. Kulturen 1962, s. 55. jfr o-tillfredsställande.
Avledn.: tillfredsställelse.
1) till 1 a (α, β), om förhållandet l. känslan att vara tillfreds l. nöjd; belåtenhet; äv. om nöje l. glädje; förr äv. om gottgörelse l. ersättning; jfr tillfreds-givenhet o. tillfredssamhet. Sexuell tillfredsställelse. Han kände en djup tillfredsställelse över att ha kommit först i mål. (Gud vet) at min tilgifvenhet för Hans Maj(estä)ts både person och regering .. hvilar på .. en känsla, som alt hittils utgjort min högsta tilfredsställelse. HH XXXII. 1: 15 (1774). (Sv.) en kreditors tillfredsställelse (lat.) .. solutio creditori præstita. Lindfors (1824). Alla de uppoffringar, han gör för sitt mål, skänka honom en ljufvare tillfredsställelse, än den, som sökes i verldens nöjen. Agardh ThSkr. 2: 13 (1842, 1856). Det är med tillfredsställelse jag kan konstatera, att korrespondensundervisningen .. med åren blivit mer och mer respekterad och självfallen. DN(A) 6 ⁄ 9 1964, s. 9. (Berättelsen) visar klart att förebyggande arbete lönar sig — till skattebetalarnas stora tillfredsställelse! DN 10 ⁄ 6 1997, s. C4. jfr o-tillfredsställelse.
2) till 2; särsk. om fredande l. lugnande (av samvete). Önskandes, att Hans Kongl(iga) Höghet drager försorg om .. (änkedrottningens) återstående dagars Lugn och tillfredsställelse. Gustaf III 1: 261 (1789). Prästerskapets lättare åtgärd at kunna upfylla så väl Lagens kraft som dess eget samvetes tilfridsställelse. Wallquist EcclSaml. 5–8: 262 (1794). Cassel TeorSocEkon. 115 (1934). jfr o-tillfredsställelse. —
-STÄLLD, p. adj. (tillfred- 1797 osv. tillfreds- (-frids-) 1732 osv.) Anm. De anv. av tillfredsställd som inte upptas här räknas ss. klart verbala o. behandlas under tillfreds-ställa.
1) om person l. ngns sinne o. d.: nöjd l. belåten l. tillfreds; äv., i utvidgad anv., om ngns ansiktsuttryck l. åtbörder o. d. Här hafwer I min ursäkt. Winner den bifall, så är jag nögd och tilfridsstäld. BondP 12: 526 (1772). Med tillfredsstäldt sinne. Lehnberg Pred. 2: 138 (1815). Glad och tillfredsställd skyndar hon i mötet / Af sina bröder. JGOxenstierna 4: 195 (1815). Han såg alltid tillfredsställd ut och alla hans rörelser var bestämda. Johnson Slutsp. 26 (1937). BonnierSvOrdb. (1980). jfr o-tillfredsställd.
2) (†) om person l. ngns sinne o. d.: lugn, fridfull. (Han såg) huru fritt then yngling döden wänte; / .. Och med tilfridzstäldt mod sin martyrkrona fick. Kolmodin QvSp. 1: 669 (1732). Min frid, säger Jesus, mit tilfridsstälta hjerta .. gifwer Jag eder. Nohrborg 608 (c. 1765).
Avledn.: tillfredsställdhet, r. l. f. till 1. Tillfredsställdhet uppnådd genom den egna insatsen. KiromantHeml. 39 (1946). jfr o-tillfredsställdhet.
Spoiler title
Spoiler content