SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLFREDSSAMHET l. TILLFREDSAMHET l. TILLFRIDSSAMHET l. TILLFRIDSAMHET, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-fred- 17711901. -frid- 17571809. -frids- 1799)
Etymologi
[till uttr. till freds; sannol. bildat efter mönster av sådana ord som FRIDSAMHET, FÖRNÖJSAMHET]
(†) tillfredsställelse l. belåtenhet; jfr TILLFREDS-GIVENHET. Men iag ärhåller en effterlängtad tillökning på sinnets tillfridsamhet. VDAkt. 1757, nr 119. Uppdraget att hålla rikets allmoge, som blifvit ganska utmattad af dryga krigsgärder, i tillfridsamhet med regeringen. 1SAH 4: 22 (1791, 1809). Den glädje, munterhet och tillfredsamhet, hans sinne i alla skiften åtföljt. Hagström Herdam. 4: 461 (1901).
Spoiler title
Spoiler content