TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
TILL-FÖRBINDA.
1) (ålderdomligt) till II 10: förbinda l. förplikta (ngn) till (ngt, i sht angivet med inf.-förb.); äv. med indir. refl. obj.; jfr 2 o. -förplikta. Schmedeman Just. 722 (1680). (Konungen måste) uttryckligen tillförbinda sig att icke inrätta någon kamarilla eller tåla s. k. sängkammare-föredragande. 2SAH 38: 62 (1863). (En av punkterna i förslaget till grundlagsändring var) att representant skulle tillförbindas att stanna vid riksdagen till dess slut. MinnSvNH 10: 150 (1868). Skyldighet för (bostadsrätts)föreningen att .. tillförbinda medlem att vid uthyrning av lägenhet underkasta sig .. reglering av hyran. SFS 1953, s. 842.
2) (†) till II 12, refl.: (med fasta band av trohet l. vänskap o. d.) knyta l. sluta sig till (ngn l. ngt); i sht i p. pf.; med sakobj. betecknande ngt som innebär förpliktelse o. d. svårt att skilja från 1; äv. (med anslutning till till II 5): knyta (ngn l. ngt) till sig (äv. utan refl. obj.). Then reene och Evangelii lähre, som wij osz här i Rijket tilförbundit haffue. Stiernman Riksd. 486 (1599). Stiernman Com. 3: 670 (1668; utan refl. obj.). Utan at wara dem främmandom .. tilförbundne. Nordencrantz Arc. 332 (1730). (Människans plikter mot sig själv:) 4:o at tilförbinda sig en öm maka. SP 1792, nr 104, s. 2.
