SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 1) TILL-FÖR, n.? [senare leden sannol. bildad till föra] (†) färd som för tillstädes; jfr -fart 1. Seglatz och tilfföör til Reffle och Lybeck. HFinlH 2: 284 (1549).
-FÖRA, -else (, Carl XII Bref 323 (1704), Lind 1: 1887 (1749)), -ing (se avledn.), -ning (se avledn.), -sel (se d. o.); -are (numera bl. tillf., BtFinlH 3: 51 (1535), Schultze Ordb. 1254 (c. 1755)). [fsv. tilföra] jfr föra till.
1) till II 1, 5: föra l. bringa (ngt) tillstädes l. (ngt) till (ngn l. ngt); förse (ngn l. ngt) med (ngt); särsk. (o. numera i sht) med avs. på ngt som upptas l. förbrukas l. nyttiggörs av mottagaren, särsk. näring l. materiell resurs l. penningmedel o. d.; äv. dels om det som förmedlar det tillförda, dels pregnant, i uttr. tillföra något, bidra med ngt väsentligt (o. gott) (som sakna(t)s); i sht förr äv. med individuellt direkt personobj.; förr äv.: påföra l. tillskriva (ngn ngt). Du måste tillföra mer gödning. Sjukvården kommer att tillföras mer pengar. Tillföra förstärkningar. Tillföra salt till lösningen. Det är den här slangen som tillför vattnet. At the skola idher alt gått til före, dhele oc skifte. BtFinlH 3: 51 (1535). (Prästerna vill slippa) at fougterna hålla sina tingsplasser på sochnavallen och alla gästninger prestomen tillföra. RA I. 3: 109 (1593). Att när någrom sådane förrädelige breef tillfördes .. skulle man wärija sig med tolfmanna eedhe. RA II. 2: 155 (1617). Jagh kan honom aldrigh wärre göra, / Än honom een ond hustrw tilföhra. Chronander Bel. D 8 b (1649). Ingen skal wara efterlåtit at tilföra Kongl. Maj:ts Fiender .. sådane Waror, som egenteligen til Krigs-Redskap äro tilwerckade. FörordnCommissFar. 25 ⁄ 3 1719, s. B 1 b. Hwarje år och hwarje dag, som I öfwerlefwat, har tillfört Eder rika anledningar att insamla .. skatter för ewigheten. SPF 1824, s. 369. Han tillför verkligen tidningen något. DN 20 ⁄ 8 1987, s. 32.
2) (numera bl. tillf.) till II 7: föra igen (ngt). Som vanligt voro de hvita spjällluckorna tillförda. Åkerhielm FrämNamn 84 (1902).
Avledn. (till -föra 1): tillföring, äv. (numera bl. tillf.) tillförning, r. l. f. (-föring 1524 osv. -förning 15241986) (numera bl. mera tillf.) tillförsel (särsk. av förnödenheter o. d.); i sht förr särsk. dels i förb. med göra l. ske, dels mer l. mindre konkret, om förnödenheter o. d. som ngn förse(tt)s med. Seuerin Norby som .. dagliga ligger in paa Gullandh oc hindrat oss tiilföring oc afföring. G1R 1: 194 (1524). Blef samtyckt att man med Flottan skulle låta stå efter samma kofarter, och i så måtto förskaffade in åt Swerige en hop Saltskepp och annan tilföring. HSH 12: 292 (c. 1580). Den tilförningen, som skedde til Narwen. Tegel E14 11 (1612). Några lätta skepp, ämnade åt Tyskland, at derifrån göra tilföring af allehanda nödvändighets-varor. 1VittAH 4: 150 (1783). jfr ström-tillföring o. spannmåls-tillförning.
Ssg (numera bl. tillf.): tillförings-, äv. (numera mindre br.) tillförnings-register. register över vad som tillförts ngn l. ngt. HH XIII. 1: 302 (1567).
Spoiler title
Spoiler content