SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 12) TILL-HANG. (†)
1) anhang; äv. individuellt: bihang. K(onung) Christhiern och hans tiilhang. G1R 3: 168 (1526). At the (dvs. Frankrikes ständer) icke wille wara ett tilhang aff Engeland. Brask Pufendorf Hist. 193 (1680).
2) anslutning (se d. o. g). Den tiden, då en Vetenskap framför en annan wunnit bland de Studerande ett större tillhang. Fallén Biogr. 42 (c. 1820).
-HAVA. (†)
1) till II 1: bringa (ngt) tillstädes; särsk. i p. pf. Schroderus Liv. 857 (1626). Linc. B 5 a (1640).
2) till II 8 b β: ordna (ngt), hålla (se hålla, v.1 29), ställa till. (Man vill) achta rådhelighast, at sådhana Ceremonier .. inthet tilhadhes. Carolstadius Pest. D 3 b (1620).
3) till II 10 a.
a) ha (ngn) till (ngt); särsk. i p. pf.: satt till ((att göra) ngt). (Jag hoppas) att när han något blifver tilhafd, skal han väll vinna mins herras gunst. OxBr. 12: 205 (1620). Widekindi G2A 254 (c. 1676).
b) särsk. i p. pf.: nödgad l. driven (till (ngt)). Äät icke, vthan tilhaffd aff .. hungeren. Schroderus Comenius 788 (1639).
Spoiler title
Spoiler content