SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLKRÅKA til3~krå2ka, f. l. r.; best. -an; pl. -or; förr äv. TILLKRÅK, m.; anträffat bl. i pl. -ar.
Ordformer
(tell- 1729. telle- c. 1645. til- 16391807. till- c. 1635 osv. tille- 1619c. 1645; se för övr. KRÅKA)
Etymologi
[sv. dial. tillkråka; med avs. på förleden jfr sv. dial. tillkorp, spillkråka, göktyta, tilla, tillika, större strandpipare; ordet är sannol. en ljudhärmande ombildning av SPILLKRÅKA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om hackspetten Dryocopus martius Lin., spillkråka; jfr REGN-STINA, RÖD-SPINK, SVART-SPETT. Sigfridi A 3 a (1619). Tillkråka. Har en röd Callot på hufwudet, men annars är hon swart öfweralt. Linné FörelDjurr. 95 (1748). Spillkråkan .. har .. fått en hel massa provinsnamn .. Så kallas hon i Mellan-Sverige tillkråka. Ericson Fågelkås. 2: 70 (1907).
Spoiler title
Spoiler content