TILLKORTAKOMMANDE tilkor3ta~kom2ande, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[till uttr. komma till korta (se KORT, adj. 7 b γ) l. ssg av uttr. till korta o. ett vbalsbst. till KOMMA]
förhållandet att ngn inte räcker till för en uppgift l. misslyckas med ngt l. att ngt går ngn emot; misslyckande; motgång; ofta i pl. Våra egna och andras tillkortakommanden. Lidman FörgängTräl. 122 (1928). Man resignerar inför samhällets tillkortakommanden. Gyllensten SokrDöd 158 (1960). Tidningen beklagade det redaktionella tillkortakommande som resulterade i att (uppgifterna) .. inte publicerades den 16 januari. Expressen 28 ⁄ 8 1996, s. 18.
