TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 5) TILL-STAKA. (†) gm stakning tilldela (ngn jord o. d.) (jfr staka, v.2 7 a); äv. mer l. mindre bildl.: utstaka l. fastställa åt. Ett åcker stycke såsom tolffmähn Hindrich Jonson till dömpt och till stackat ähr. ÅngermDombRenov. 1634, fol. 24. Hwar Son drog sin (lott)Sedel, och hwar lofwade .. at fara den honom tillstakade kosan. Tessin Bref 2: 84 (1754). —
(II 8 b α) -STAMPA, -ning. stampa till (se stampa till 2) (ngt, särsk. jord l. lera); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om resultatet. Leran tilstampas warf för warf med jungfrur. König Mec. 127 (1752). I jordvallar intränga kulor högst olika, efter jordens beskaffenhet .. efter dess mer eller mindre hårda tillstampning. Hazelius Artill. 104 (1833). Mitt på det tillstampade jordgolvet satt en man med benen i kors. Sparre HetKust. 116 (1934).
