publicerad: 2004
TILLSTÄDES tilstä3des2, äv. tilstä4des, förr äv. -STADES l. -STÄDE l. -STÄDS l. -STÄDSE, adv.
Ordformer
(äv. skrivet ss. två ord. -stades 1579–1602. -stadis 1564. -ste c. 1568. -steddis 1590 (: till steddis). -stede (-dh-) 1537–1549. -stedes 1524 (: til sted(es))–1648. -stedies c. 1585. -stedis (-ss) 1526 (: thiil stedis)–1622. -stedz 1526 (: til stedz)–1619 (: thil stedz). -städe (-æ-, -dh-) 1523 (: tiil stædhe)–1558 (: til städhe; i rim). -stædere 1528. -städes (-æ-, -dh-, -ss, -sz) 1523 (: tiil städes) osv. -städie 1545. -städio 1539 (: til städio). -städis (-æ-, -dh-) 1523 (: tiil stædis)–1606. -städs (-d(t)z) 1544–1910 (i vers). -städse (-dz-) c. 1620, 1951 (: tillstädsekommande)–1960 (: tillstädsekommande). -stäs 1660–1661. -stäss c. 1700 (i rim))
Etymologi
[fsv. tilstädhe, tilstädhis, til stess, til stades; jfr d. til stede, tilstede; ssg av TILL o. -STÄDES l. former av stad (se STAD, sbst.1) (i förekommande fall med adverbiellt l. prepositionsstyrt -s), möjl. under påverkan av mlt. stat l. (tō) stede (se STAD, sbst.1)]
(numera i sht i skriftspr., ngt arkaiserande l. ålderdomligt) på l. till ställe l. plats som framgår av sammanhanget, närvarande, här, där, hit, dit; numera i sht i förb. med verb med personsubj.; äv. oeg. l. bildl. (jfr e); särsk. dels i uttr. komma tillstädes, infinna sig (jfr b, c) l. komma (ngnstädes), komma fram l. dit l. hit, dels i uttr. vara tillstädes, vara närvarande l. på plats, befinna sig (ngnstädes), i sht förr äv. med saksubj.: finnas (se FINNA, v. 9) (förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: vara l. finnas kvar, i behåll, till hands (se HAND 13 h ζ), tillgänglig), förr äv. dels med bestämning inledd av prep. över o. med rektion angivande juridisk procedur l. uppgörelse o. d.: vara närvarande vid, delta i, dels närmande sig l. övergående i bet.: vara redo, klar, beredd (jfr e). G1R 1: 63 (1523). Att tu .. giffver tilkenne, hvadt ther aff (dvs. av förnödenheterna) utgiffvit och än nu tilstedes ähr. G1R 26: 151 (1556). Effter ingen breff wore tillstädtz ther opå at .. (gårdarna) lydde henne till, ty bleff (osv.). Rosén E14HNämnd 173 (i handl. fr. 1562). Witnen som hafwa warit tilstädes öfwer arfskifte. Stiernhielm WgL 101 (1663). Alle skola sig ombeflijta, at komma så tijdigt tilstädes (till gudstjänsten) .. at the sin SyndaBekännelse .. giöra kunna. Kyrkol. 2: 5 (1686). En speculativ hierna (törs dock) til allahanda nya inventioner ey wara tilstädes. Polhem Invent. 21 (1729). Att det onda .. är tillstädes hos mig. Rom. 7: 21 (Bib. 1917; NT 1981: finns). Utläggningsmedlen skrämmer bort den mal som kommer tillstädes. Holm AlltFläck. 58 (1946). — särsk.
a) (†) i uttr. bliva tillstädes, stanna (på den plats där ngn l. ngt är), stanna kvar. Laather .. (silver, guld, pengar o. förnödenheter) blifwe tiil stædhe saa længe iak siælf komber. G1R 1: 63 (1523). Att vår nådigiste herris fogter blifve sielfve tilstäde udi hvart fögderi. RA I. 1: 311 (1543). LReg. 234 (1648).
b) (†) i uttr. finna sig tillstädes, vara l. komma tillstädes, infinna l. inställa sig; äv i uttr. låta sig finna l. låta finna sig tillstädes. (Vi) begäre, att I .. låte eder finne här tillstädes i Stocholm. RA I. 3: 165 (1593). Slogz .. på portten, att Adelen skole låta finna sigh tillstädes på Ridderhusett. RARP 2: 177 (1635). Warandes .. Cronones Befallningzmann .. beordrat, att .. finna sig wid samme Commission tillstädes. VDAkt. 1689, nr 555. VDAkt. 1724, nr 76.
c) (†) i uttr. gå tillstädes, infinna sig; äv. med indir. personobj.: gå till (ngn), infinna sig hos (ngn). Att han obligerar dem gå tillstädes var dag i veckan. Samuelsson HALärovUpps. 97 (i handl. fr. 1641). De Schole Piltar som hafwe god Röst skola inskrifwas att gå tillstädes under Musiqven. VDAkt. 1699, nr 160.
d) (†) i uttr. ha ngn l. ngt tillstädes, ha l. ta med sig ngn l. ngt, ha ngn l. ngt till hands l. tillgänglig(t) o. d., ställa upp med ngn l. ngt (för uppfyllande av visst åtagande l. utförande av viss uppgift o. d.); äv. (med sakobj.): förvara. (Han) togh .. peni(n)gene til sich ept(er) th(et) han war neste arffwi(n)gen och skal th(e)m haffva til städes, och om drengen komme naaghen tijdh i ghen, tha skal han finna sijt arff for sich. OPetri Tb. 7 (1524). Hwar och en .. skal wara förpliktad .. (att) hafwa tilstädes folck, hästar, wed, redskap och annat sådant. Bergv. 1: 58 (1624). På dhet at Legohion måge icke öpnas tilfällen .. til stöld och otrohet, så skal hwarken Dräng eller Pijga tilstädes hafwa sin kista annorstädes, än hoos sin Huusbonde och Matmoder. Schmedeman Just. 385 (1664). Men hwar håller du til, Junker, at man aldrig kan ha dig tilstäds? Lindahl Tanckef. 41 (1740).
e) (numera bl. mera tillf.) i förb. med andra verb som anger befintlighet l. förflyttning o. d. (av ngt l. ngn), ofta närmande sig l. övergående i bet.: redo, klar, beredd, till hands, tillgänglig, disponibel.; äv. oeg. l. bildl. Wij szåge .. gärne, att thu wilde förskaffe oss .. en hop .. Stålboger .. som altijd låge tilstädes, när mann them behöffde. G1R 16: 659 (1544). Then 9. Junii kalladhe dominus prorector alla professores tilstädes uthi consistorii huss. OxBr. 12: 8 (1613). Såsom alla bitarne (av fossilet) funnos tillstädes, har det kunnat fullkomligen hopsättas. VetAH 1820, s. 287. Han (smålog) .. innan han .. svarade mig viskande, ehuru ingen mer än vi båda funnos tillstädes. Lagergren Minn. 3: 382 (1924). År 1945 döms han som nazikollaboratör. Då skyndar hans vänner tillstädes och ger ut en hyllningsskrift. DN 10 ⁄ 7 1996, s. B2.
Ssgr (numera i sht i skriftspr., ngt arkaiserande l. ålderdomligt): A: TILLSTÄDES-KOMMA. (tillstädes- 1684 osv. tillstädse- 1951–1960) (numera bl. mera tillf.) komma tillstädes, ankomma, anlända; numera i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. substantiverat). HalmstDomb. 2: 102 (1684). Tillstädeskommande läkare kunde endast konstatera dödsfallet. AB 2 ⁄ 11 1889, s. 2. Folk stod .. väntande, medan tillstädeskommen polis beskäftigt ordnade köerna. HågkLivsintr. 19: 432 (1938). Om inte Jutans personalservering hade visat förbarmande med den tillstädeskomne. TurÅ 1976, s. 74. —
-VARA. vara tillstädes; numera bl. i infinit form, särsk. o. i sht i p. pr. (ngn gg äv. substantiverat): närvarande. (De professorer) som tå tilstädesvoro. Rudbeck D. Ä. Bref 1: 14 (1662). Den tillstädesvarande truppstyrkan. TjReglArm. 1889, s. 359. Hans lika plötsliga tillstädesvarande som försvinnande. Berger Katt 86 (1923). All kärlek hänför sig till något tillstädesvarande. Risberg GoetheOrd 57 (1932). —
-VARELSE. [jfr -vara] (†) närvaro. Brask Pufendorf Hist. 216 (1680). Som den troende kristne förnimmer tillstädesvarelsen af sin Gud i templet. Hedenstierna StutaP 160 (1899). —
-VARO. (numera bl. tillf.) närvaro; befintlighet, förefintlighet, existens. (Frågan) om en kyrkoorganisation i norden, för hwilken tillstädeswaron af flera biskopar war angelägen. Reuterdahl SKH 1: 378 (1838). Vid .. (forngravarnas) granskning .. kunna (vi) .. , ifrån deras tillstädesvaro på en och samma fläck, utreda (osv.). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 158 (1863). SAOL (1973).
B: TILLSTÄDSE-KOMMA, se A.
Spoiler title
Spoiler content