SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 11 a α α') TILL-ÖKA, -else (se avledn.), -ning (se avledn.). [fsv. tilökia]
1) (†) (ytterligare) öka. Tå the nu vthi een rumligh tijdh äre .. (i fängelsehålan) förholdne blefwe, tilökade Orenligheten, så at hon flödade öfwer heela Rummet. Schroderus Os. 1: 817 (1635).
2) (utom i avledn. tillökning numera bl. tillf.) utöka l. föröka l. ytterligare öka (bestånd av) (ngt); särsk. (o. numera företrädesvis) dels i pass. (i sht förr äv. närmande sig l. övergående i dep.), dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (förr äv. pregnant, övergående i bet.: uppförstorad, överdriven (särsk. om rykte o. d.)); förr äv. refl.: öka, förökas. (Utgifter) när bänkiarne blefuo tillöökade i lille kyrkian .. 26 öre. BtÅboH I. 1: 90 (1619). Tå Odil, Hertigen i Beyern, sågh at the Christnes Taal sigh storligen tilökade vthi hans Land. Schroderus Os. 2: 473 (1635). J medel tid, lindras för mig än icke, utan mera tilökas utgifterna. VDAkt. 1712. Då man sade honom, det en Dräng hade utgifwit sig för den döde Nils Sture, samt uprest Allmogen; föraktade han detta som et ogrundadt, eller tilökt rykte. Celsius G1 1: 305 (1746). Utan att symptomerna af sjukdomen blifvit det ringaste förringade utan snarare tillökta och förvärrade. Welander VenerSj. 61 (i handl. fr. 1811). Rikskansleren Magnus Gabriel de la Gardie, som betydligt tillökade slottet och förskönade omgifningen. Höjer Sv. 1: 31 (1873). Nomadernas egna lagar, vilka tillökats med en del paragrafer. Ancker Haslund Zaj. 366 (1934). SAOL (1998).
3) (†) tillfoga l. tillägga (ngt), (ytterligare) utöka med; äv. intr.: tillkomma, tillstöta. Att thenn vngbooskap, som faller ell(e)r tiillöckatt bliffuer effther affuelen(n), nempliga kalffwar och lamb .. måtte beskedeliga åtskiltt bliffua wtÿ regenschapen(n). HH XXXIII. 2: 10 (1546). Mårdskinsskacktet .. har altsedan den 21. Augustj A(nn)o 1665. legat öde, af orsak att icke allenast samma dagh ett mycket stort fall skedde, vthan och sedan åthskillige sådane tijdh effter annan tillökte. HSH 31: 237 (1667). Giftermålen hafwa ändå desz utom nog Törne med sig, utan at man behöfwer tilöka ännu större bitterhet. Ehrenadler Tel. 940 (1723). CivInstr. 230 (1799).
Avledn.: tillökelse, r. l. f. [fsv. tilökilse] (†)
1) till -öka 1 l. 2: tillökning; tillväxt. Kropsens Tilökelse. Schroderus Os. III. 1: 362 (1635). Inkompsternas bettring och tilökelse. HSH 37: 179 (1635). UHiärne 2Anl. 86 (1702).
2) till -öka 3: tillägg; tillskott; jfr tillökning 1 slutet o. 2. VDAkt. 1724, nr 306.
tillökning, r. l. f.
1) till -öka (1 o.) 2: (ytterligare) (för)ökning (av ngt); särsk. dels (o. utom i slutet numera i sht) om barns (l. unges) födelse (särsk. i uttr. vänta tillökning (i familjen)), dels äv. konkretare (jfr slutet), om enskild omgång av ökning; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 2; jfr -öksla o. tillökelse 1. I desse dagar .. ähre 4 Hollender medh styckegodz kompne till Danzigh och hafve effter tilökning betalt tullen. AOxenstierna 5: 532 (1630). All Afwel och tilökning må rätteligen och som sig bör blifwa antecknad. LReg. 465 (1688). Wattu-leden .. som, efter flere tilökningar, utgör den så kallade stor-ån, eller Arbog-ån. Hülphers SvStäd. 1: 27 (1778). Att äfven på annat sätt förskaffa Schlyter en välbehöflig tillökning uti inkomster. 3SAH 4: 178 (1889). Jag hade hoppats på Karin och hennes man, men där väntar man tillökning i familjen. Salje DessBröd. 464 (1964). jfr löne-, skörde-tillökning. särsk. [i ä. språkprov sannol. äv. (l. huvudsakligen) med anslutning till 2] konkret(are), om (ny)tillskott l. tillägg som uppstår l. uppstått gm tillökning; särsk. om nytillkommen person (i sht förr äv. om nyfött barn); äv. i sg. obest. utan artikel (stundom med oklar avgränsning från huvudmom.); jfr tillöke. Begära tillökning på lönen. Lickwäll will (fogden) .. för för(bemäl)te åhr tagit af dem denne tillöckningh på hwar partzell som föllier. RA II. 2: 325 (1617). Skeppet (i kyrkan) hade i vester fått en tillökning. Brunius SkK 191 (1850). Mången vågar i sällskap med personer af det andra könet ej berätta ett barns födelse på annat sätt än så, att ”en glädjande händelse har inträffat i den och dens familj”, eller, möjligen, att ”familjen har fått en tillökning”. NordT 1896, s. 627. Acke var en bra tillökning i den tillsvidare ej talrika Målarkolonin. Rönnberg Konstn. 2: 32 (1938). jfr axel-, löne-, skinn-, sold-tillökning m. fl.
2) (†) till -öka 3: tillfogande (av ngt), tillägg; äv. konkretare, om enskild omgång av tillfogande; jfr 1. Af Positivo blifwer regulariter så wäl Comparativus som Superlativus giord; den förra, när man tillägger ändelsen er, och den senare medelst tillökning af est. Heldmann TySpr. 13 (1726). At man årligen skaffar åt Bien lediga utrymmen, medelst tilökningar af Halm-kransar eller Träaskar. Hagström SvarVetA 130 (1773). Broocman SvSpr. 22 (1813).
Ssgr (till 1 slutet; om ä. förh.): tillöknings-hemman. (†) tilldelningshemman. LMil. 1: 518 (1685). Abrahamsson 61 (1726).
-jord. särsk. om oskiftad jordremsa i utkant av åker o. d. Wid alla åkrar som ligga näst wäg .. skall en aln tillökningziord af oskiffto läggas. FörarbSvLag 4: 276 (1692).
-korpral. (†) korpral i extraordinarie befattning. LMil. 2: 366 (1690).
-ränta. (numera föga br.) tilldelningsränta; jfr tillöknings-skatt. LMil. 2: 356 (1690). 2NF 23: 989 (1915).
-skatt. (†) ss. skatt uppburen tilldelningsränta; jfr tillöknings-ränta. SFS 1869, nr 3, s. 16. 1NJA 1874, s. 363.
-tolag. inkvarteringstolag. Denna inqvarterings- eller tilökningstolag .. är städerne til lisa ock understöd uti inqvarteringen inrättad. 2RA 1: 553 (1723).
Spoiler title
Spoiler content