TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 8 b α) TILL-ÖVA, -ning; -are (Serenius Kkk 3 b (1734)). (†) (till fullkomlig behärskning) öva l. lära upp (ngn (i färdighet, äv. angivet med inf.-förb. utan inledande prep.)); äv. dels med sakobj., dels närmande sig: vänja (vid ngt). NoraskogArk. 5: 122 (1613). (Talets gåva) skal tilöfwas på det sättet, at de lära tala om Guds ord. Murbeck CatArb. 6: 215 (c. 1750). Mästaren .. skal Smedsdräng til sparsamhet med kolen wänja, och wid räckningarne tidast tilöfwa. Bergv. 3: 246 (1766). Vissa slags fåglar kunna tillöfvas att efterapa ett eller annat af våra uttryck. Moberg Gr. 2 (1815). Kaptenen .. (bör) tillöfva dem i tjensten och dem hos regementschefen anmäla, då de till befordran gjort sig förtjente. TjReglArm. 1858, 1: 100. Schulthess (1885). jfr o-tillövad.
