TIMPAN timpa4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av t. timpan, tympan, av fr. petit tympan, inre däckelram som har likhet med trumma; av fr. timpan, tympan, trumma, tamburin; ordet identiskt med TYMPAN]
(förr) på högtryckspress: inre ram i däckel (se d. o. 1 a). Nordin Boktr. 381 (1881). På senare tider .. använde man även en inre deckelram, timpan kallad, i vilken spändes fint knutfritt lärft, som överdrogs med ett ark limmat papper. NordBoktrK 1911, s. 373.
