TIMPEL tim3pel2, r. l. m.; best. -n, äv. -en; pl. -plar.
Etymologi
[sannol. av t. tümpel; jfr eng. tymp, timp, utslagsöppning i masugn, fr. tympe, it. timpano, dets.; eng. tymp sannol. förkortad form av lat. tympanum, ett slags trumma (se TYMPAN); sannol. suffixbyte i t. tümpel av -en mot det mera frekventa -el. — Jfr TIMP, sbst.2]
(förr) på masugn: över l. omkring masugnsställets utslagsöppning insatt (vattenkyld) järnkonstruktion (i ä. tid häll av järn l. sten) som skyddade slagghålet mot alltför stark hetta (jfr TIMP, sbst.2); förr äv. i utvidgad anv., om del av härd (se HÄRD, sbst.1 3 b). NärkeHandl. 1596, nr 7, fol. 6 b. En så kallad Timpel af Tackjärn, som .. setat öfwer Dammen uti Masugnsstället emot den flytande Slaggen och uti den stränga hettan, som där wankar, har däraf blifwit halfsmällt och .. förwandlad till smidigt .. Järn. Rinman JärnH 364 (1782). Dessa timplar, som .. begagnats vid Suluhyttorne, voro till den grad rödbräckte, att de .. ej kunde användas till stångjernssmidet. JernkA 1829, s. 5. Timpel .. (dvs.) Ställe i en härd, der jern omsmältes, för att blifva smidigare. Dalin (1854). — jfr JÄRN-, SLAGG-, STEN-TIMPEL.
Ssgr (förr): TIMPEL-BRÖST. på masugn: utslagsbröst; jfr bröst 5 a o. timp-bröst. Timpelbröst .. är vid masugnar det inbyggde eller hvälfda rummet, där det smälta järnet utstickes. Rinman (1789). —
-TAK. jfr timp-tak. Brosten, Timpeltak, kallas vid ställets inmurning uti masugnen en stadig, eldfast stenhäll .. som lägges in på begge sidstenarne öfver Timpelen och hvarpå Timpelmuren uti utslagsbröstet sedan upföres. Rinman 1: 311 (1788).
