[jfr sv. dial. temra, f., upptimrande av hus, hus som håller på att timras, fvn. timran, f., dets.; till TIMRA, v. l. TIMMER, sbst.1]
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) stomme (se STOMME, sbst.2 1 a) av timmer i l. till husbyggnad (i sht korsvirkesbyggnad); förr äv.: timringsarbete. Tha gick .. (de) tiill Harmanstorp och war ther paa en tembre tiill Tisdagenn att afftenn. HSH 29: 155(1542). Med en brandkrok och ett par båtshakar drogs timran ned, och de brinnande stockarna släcktes. Reuter Ber. 53(1900). Gårdarna voro byggda av korsvirke med timra av ek och lerklining. 2SvKulturb. 11–12: 274(1938). I övre Dalarna gjordes timran i flera delar, som ställdes bredvid varandra. Arnstberg KnuttimrHus 41(1976). Stenfähuset har genomgått en grundlig grundrenovering. Den gamla timran har återuppstått i sitt forna skick. Hufvudstadsbl. 28 ⁄ 6 1988, s. 9. I korsvirkeskonstruktionen har väggytan ingen bärande funktion. Timran, ramverksstommen, utgör den bärande konstruktionen. HantvSv. 329(1996). — jfr HUS-, STOCK-TIMRA.
2) (i Finl., numera bl. i vissa trakter) i fråga om stomme l. ramverk l. överbyggnad till brunn. At hafva tilräckeligit vatn til vatnande, är en brunn af 4 famnars diup gräfven, och med timra varaktig giord. BtVLand 4: 71(1758). Timran och pumpen dertil .. består Biskopen. Porthan BrCalonius 289(1796). — jfr BRUNNS-TIMRA.
SAOB
