SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TIPPELPUNS, r. l. m.; pl. -ar.
Etymologi
[ssg med PUNS, sbst.3; förleden sannol. av lt. l. nl. tippel, spets, högsta punkt, avledn. av tipp resp. tip (se TIPP, sbst.1)]
(†) puns (se PUNS, sbst.3 2) med förhållandevis liten, konvex o. mer l. mindre halvklotformig ban för åstadkommande av insänkning l. fördjupning på metall. Tippelpunsar .. med konvex, nästan halfsferisk, polerad yta. Almroth Karmarsch 408 (1839). Schulthess (1885).
Spoiler title
Spoiler content