[jfr t. punzen, bunzen, m., punze, f., eng. punch, puncheon, fr. poinçon, it. punzone; ytterst av lat. punctio (gen. -ōnis), vbalsbst. till pungere, sticka (jfr PUNKT)]
1) (i fackspr.) rundstans för urklippning av hål i plåt, papp, läder o. d.; äv. om (enklare) hålstansvärktyg l. hålstansmaskin l. hålpress. Almroth Karmarsch 285(1839). JernkA 1895, s. 239.2SvUppslB(1952). särsk. telegr. om apparat för uttagning av hålgrupper (motsv. tecken i morsealfabetet) i telegrafremsor; perforator. 2NF 28: 728(1918).
2) (i fackspr.) stålvärktyg i form av ett stift l. en liten stång (av olika grovlek o. med växlande form på den arbetande, i vissa fall ss. en stämpel utformade ändan), avsett att användas för bearbetning av ett materials yta, särsk. för åstadkommande av intryck l. fördjupningar l. upphöjningar (ofta figurer l. mönster, bokstäver, siffror o. d.); använt särsk. vid drivning och ciselering av metall, vid läderplastik samt inom grafiken (vid crayon- o. punktmanér). BtÅboH I. 13: 302(1638; hos guldsmed). Kopparslagare .. utarbeta med Puntsar, krusigt, uphögt och drifvit arbete, på sätt, som Guldsmeder. Kiellberg KonstnHandtv. Kopparsl. 3(1753). Fatab. 1935, s. 124.jfr CISELÖR-,DRIV-,KORDONG-,KÖRN-,MATT-,PÄRL-,SIFFER-,SKROT-,STJÄRN-,SÄTT-PUNSm. fl.
3) med positiv bildgravyr försedd stålstamp avsedd att användas vid framställningen av de negativa stampar som behövas vid präglingen av (del av) ett mynt l. en medalj o. d. Eneberg Karmarsch 2: 727(1862). KMyntet 1850—1950 140(1950). jfr MEDALJ-PUNS.
SAOB
