TIR ti4r, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. TIRA ti3ra2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(tir 1803 osv. tira 1792 (: Tirorna) osv.)
Etymologi
[av nl. tier med samma bet., sannol. av fr. tirer, dra, dra ut (se TIRAD); formen tira är sannol. en utvidgning av tir]
repslag. o. sjöt. om spiralformig skåra l. fördjupning (som vid repslagning uppstår) mellan dukter i tågvirke; äv. om varje särskilt varv som skåran gör runt tågvirket. FSjöbohm Skeppstakl. 15 (1792). Liken på alla slags segel fastsys nätt vid hvarje tir. Platen Glascock 1: 302 (1836). Om vanten se ut som de ofta blifvit lappsalfvade och tirarne äro fyllde af denna materia, så se upp med båda ögonen. Oxenstierna Vanderdecken 14 (1865). Sladden uppslås till en längd som motsvarar omkring 8 tirar. Öhrwall Knut. 78 (1908). (Matrosen) virar upp sladden av en ända .. varpå han med märlspiken .. öppnar tirorna .. och sticker in parterna slag efter slag. Lindström Landk. 125 (1941).
Avledn.: TIRA, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. fylla (tir) med garn o. d. (i syfte att erhålla en jämnare yta l. öka tågvirkets motståndskraft) (jfr KLÄDA 4 e γ); i sht dels i pass., dels ss. vbalsbst. -ning konkret: fyllning i l. för tir. Skothornen och undra liket bör tiras under det att liket sys fast vid seglet. Platen Glascock 1: 302 (1836). Tirningen .. lägges derefter i tirarne och sträckes styf från ena till andra ändan med en s.k. släpare eller ett stycke platting. Frick o. Trolle 54 (1872). Tirning av en tross utföres så, att märling, sjömansgarn eller fisklina av lämplig grovlek läggas i tiren runt trossen. Svensson HbSjömansarb. 54 (1941). Sedan tåget eller vajern spänts upp .. tiras detsamma, dvs. tirarna fyllas med garn, så att tåget blir runt. Weinberg Sjömansk. 73 (1954).
SAOB
