TIRA ti3ra2, sbst.2; best. -an; pl. -or.
öga; i sht i pl.; utom i ssgn BLÅ-TIRA (se nedan) numera bl. tillf., vard. Kväsargrabbar 12 (1902). (Han hade) klämt till honom på Stockholmsvis – vänster hand höjd mot tirorna och höger i maggropen. Engström 1Bok 63 (1905). Sätt brillorna för tirorna, om du inte ser! Hultenberg Barbusse Eld. 1: 39 (1917). IllSvOrdb. (1955). jfr: Dessutom greps 10 slagskämpar för förhör sedan de .. tillfogat varandra blåtiror, fläskläppar och andra märken efter slagväxlingarna. DN(B) 11 ⁄ 2 1962, s. 7.
SAOB
