TIR ti4r, sbst.2, r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom d. tier, nor. tir, nl. o. t. tier av eng. tier, rad, varv, skikt; av ffr. tire, följd, svit, sannol. till fr. tirer, dra, dra ut (se TIRAD)]
sjöt. om rad l. räcka av (regelbundet uppställda l. uppstaplade) tunnor l. balar l. lådor l. plankor o. d. i fartygslast. Klint (1906). Tir .. (dvs.) lag eller rad av exempelvis fat i en fartygslast. SohlmanSjölex. (1955).
SAOB
