TIRA ti3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv., nor. dial. tira, lysa, glänsa, titta o. d.; besläktat med fvn. tírr, isl. tír, ära, beröm, fsax. tīr, mlt. tēr, glans, beröm, god beskaffenhet, fht. ziarī, skönhet, prakt, prydnad; till en ieur. rot med bet.: glänsa, stråla. — Jfr SEJDELBAST, SIR, sbst.2, TIRA, sbst.2]
(numera starkt vard.) titta, se; i sht ss. imper.; särsk. i förb. med prep. på; äv. ngn gg: ”glo”. Hvart synen tirad’ kring vor’ all trä parvis stälte. TRudeen Vitt. 201 (c. 1690). Om du inte i tid skaffat biljett, då får du .. stå och tira dysterkvist utanför. Carlsson 4711 136 (1921). Tira, vilka graciösa sänghalmsplantager! Engström Gubb. 2: 51 (1922). Fy fan, tira på den där! Trolle O'Neill 3Dram. 2: 56 (1924). Tira, jag köpte bullar av Eva-Lottas pappa för hela kronan. Lindgren MästBlomkv. 128 (1946).
SAOB
