SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TIRETAINE, n.
Ordformer
(direntin 1669. tirantijn 1668. tiretaine 1815. tirtainer 1747)
Etymologi
[av fr. tiretaine (se DIRDOMDEJ, TARTAN, sbst.2)]
(†) om visst slags tyg av ylle (o. linne); jfr DIRDOMDEJ. Randot Tirantijns Bordtäcke. BoupptSthm 1668, s. 543; möjl. ssg. Tirtainer, som är et lätt Ylle-tyg. König LärdÖfn. 5: 136 (1747). Bure .. (dvs.) ett groft Tiretaine, af hälften ull- och lingarn, 1/2 stab bredt; från Picardie. Synnerberg 1: 53 (1815).
Spoiler title
Spoiler content