TIREFOND, r. l. m.; best. -en; pl. (anträffat bl. i bet. 2) -s.
Etymologi
[liksom eng. tire-fond av fr. tirefond, ssg av tirer, dra (se TIRAD) o. fond, botten, bakstycke, grund (se FOND, sbst.1)]
(†)
1) om skruvformigt kirurgiskt instrument (i sht för upplyftning av vid trepanation lössågat benparti). Meyerson SerafimInstr. 17 (i handl. fr. 1759). Har själfva sågningen fortgått tillräckligt djupt, inskrufvas i det af pyramiden bildade hålet en s. k. tirefond .. en omkr. 2 cm. lång, konisk skruf med kraftigt handtag, hvarefter benbiten lösbrytes. 2NF 29: 668 (1919).
