SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TITRERA, v.1 -ade.
Ordformer
(tit- 17811839. titt- c. 1800)
Etymologi
[av fr. titrer, avledn. av titre, titel (se TITEL, sbst.1)]
(†) betitla (ngn); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr TITULERA 3 slutet); äv. refl. med bestämning styrd av prep. för, kalla sig för; jfr BETITLA 1, TITLA. Sophi var villrådig i sitt val emellan Zamaleski och den .. titrerade Virtuosen. Kexél 2: 43 (1781). De titrera sig sjelfva för les incroyables. Ahnfelt HofvLif 3: 83 (i handl. fr. 1798). Lagmannen i Vestergöthland med samma namn af den adeliga, men ej titrerade ätten. BL 5: 98 (1839). — jfr O-TITRERAD.
Spoiler title
Spoiler content