publicerad: 2005
TITEL tit4el l. ti4tel, äv. ti3tel2 l. tit3el2, sbst.1, r. l. m.; best. titeln (Swedberg Schibb. Mmm 2 b (1716: Fröke titeln) osv.) l. titlen (Wexionius Sinn. 3: A 4 a (1684) osv.) l. (numera bl. mera tillf.) titelen (VgFmT I. 8–9: 92 (1554) osv.); pl. titlar (LPetri Skylsk. D 4 b (1572) osv.) ((†) titler FörsprPsalt. (Bib. 1541), Schück VittA 1: 262 (i handl. fr. 1666)); förr äv. TITUL, r. l. m.; best. titulen (3SthmTb. 10: 68 (1618), BrinkmArch. 1: 325 (1813)), tituln (Modée FruR 31 (1738), Leopold (SVS) II. 3: 58 (1798)); pl. titular (Rudbeckius KonReg. 446 (1619), Strindberg Brev 8: 318 (1891)).
Ordformer
(tijttel (-ll) 1556–1685. titel (-ij-, -ll) 1523 osv. titil (-ll) 1524–1610 (: Friherre Titill). tittel (-ll) c. 1585–1969. tittil 1569. tittul (-ll) 1615 (: ähratittull)–c. 1780. titul (-ll) 1559–1842. tytel (-ll) 1560–1755. tyttel 1612–1723)
Etymologi
[jfr ä. dan. o. dan. titel, fvn. titull (isl. tittil), fht. titul(o), mnl. titel, tytel, tittel (nl. titel), mht. o. t. titel, eng. title, ffr. title (fr. titre); av lat. titulus, skylt, överskrift, titel m. m.; möjl. reduplikationsbildning till samma rot som föreligger i TILJA. — Jfr TILDE, sbst.2, TITEL, sbst.2, TITER, TITLA, TITRERA, v.1, TITULAR, TITULERA, TITULUS, TITULÄR]
1) (†) (kortfattad) inskription l. överskrift l. påskrift (på tavla l. etikett o. d.); stundom svårt att skilja från 2. Then titel ther vpsatt war på korszet offuer wors herris hoffuudt. LPetri Wijgd. C 4 b (1538). Vppå thette Åhret sattes en Taafla in vthi Templet .. medh en sådana Tyttel och öfwerskrifft. Schroderus Liv. 779 (1626). Nedan på Brämet war än itt Smycke medh thenne Titel: Vthi Winter och Sommar. Schroderus Albert. 1: 113 (1638). (Kryddorna) förwaras .. uti bläck-dosor eller glas-burkar .. då ock fästes lappar på hwar burk med titul, hwad det är. Warg 437 (1755).
2) (numera mindre br.) (klassificerande l. karaktäriserande) benämning l. beteckning l. rubricering (på ngt); förr äv. om över- l. underskrift i brev o. d.; särsk. i förb. med prep. under (jfr a); jfr 1. FörsprPsalt. (Bib. 1541). The screffue sijn breff in till monge landzendar .. Titelen war så. Wi Götstaff medh Gudz nåde (osv.). Svart G1 165 (1561). Hwilka äre the obehagelighe Titlar, som David tilägnar Pestilentzien? Paulinus Gothus Pest. 6 b (1623). Förseendet .. (kan) komma under Titul af Tryckfel. SedolärMercur. 3: nr 19, s. 2 (1731). Ehuru Tid kan mångfaldigt indelas, är det egenteligen under trenne allmänna titlar, som alla .. kunna hänföras: närvarande, förfluten och tillkommande. AGSilverstolpe Språkl. 36 (1814). Sistnämnda brott (dvs. våldsam stympning) är gjordt till lifssak, under titel af nidingsverk. 3SAH 4: 304 (1889). Hotell är kanske en väl prunkande titel för .. byggnaden. Wrangel Minn. 97 (1925). — särsk.
a) (numera föga br.) i fråga om att dölja l. ge sken av ngt, vanl. närmande sig l. övergående i bet.: förevändning l. föregivet skäl l. låtsad avsikt l. sken o. d.; särsk. i sådana uttr. som under titel av ngt l. under titel att (osv.), under namn av ngt resp. under föregivande att (osv.) l. med ngt som svepskäl o. d. Sathan hafwer vthi Påfwedömet, vnder itt prächtigt Kyskheets Skeen och Titel, fördt monge otalige Siälar vthi Helfwetit. Schroderus Os. 1: 799 (1635). Att en arg tiuf må eij få böta, utan plikta med kropp, helst sådane .. som under titul att tiggia etc. gå in och stiäla. FörarbSvLag 2: 177 (1701). Wid detta tilfället fick ock Swerje Hertigdömet Zweybrucken tilbaka, som Frankrike hade, under titel af en Reunions rätt, redan för kriget, inkräcktat. Nordberg C12 1: 32 (1740). Jag har .. hördt omtalas .. at altså wisse, hålla en slags wackt i des hus, under titul at sittia der och spela tils kl. 6. om mornorne. Tilas Ant. 1: 119 (1765). Cannelin (1939).
b) (i ä. fackspr.) rubrik under vilken uppgift om inkomst l. utgift införs i räkenskap l. budget o. d.; avdelning l. post (se POST, sbst.4 2). HusgkamRSthm 1650–55, s. 105. At under den confusion, som många titlar och svåra uträkningar medföra, (har) cronobetjenten tagit af bonden hvad honom behagat. Höpken 2: 112 (1756). Redan 1818 hemställde ständerna, att .. konungen alltid ville anvisa ”behörig stat och titel” för anbefallda utbetalningar. SvRiksd. 12: 154 (1818). För sammanfattningen af maskinafdelningens räkenskap användes efter sammanslagningen af verkstäder och förråd en debetjournal, uppdelad i olika s. k. titlar. SJ 4: 262 (1906). Inflytande böter skola redovisas under särskild titel i kronans räkenskaper. SFS 1936, s. 832. Östergren (1958). — jfr BESKATTNINGS-, BEVILLNINGS-, HUVUD-, INKOMST-, LÖNE-, RÄKENSKAPS-, RÄNTE-, SKATTE-TITEL m. fl.
3) benämning (angivande innehållet) på (del av) skrift l. tryckalster l. annat litterärt l. vetenskapligt l. konstnärligt verk o. d.; i fråga om artikel l. lag l. paragraf o. d.: rubrik (se d. o. 2) l. överskrift; äv. betecknande dels verket självt, i sht om bok, dels blad med boktitel i ssgrna SKYDDS-, SMUTS-TITEL. Bokens titel är mindre lyckad. Förlaget ger ut åtskilliga titlar i år. Hon föreläste under titeln Vart går vi? Titeln på låten minns jag inte. Hur många titlar hittade du i videobutiken? VgFmT I. 8–9: 92 (1554). Titulen af en Bok är intet annat, än skuggan af det efterföljande innehållet? Dalin Arg. 1: 34 (1733, 1754). Anmälan till tidningsregistret skall .. innehålla uppgift å tidningens titel. Döss o. Lannge 597 (1908). Innehållsförteckningen till vår officiella lagsamling ger en provkarta på den mängd av titlar, varunder allmänna författningar utfärdas: de kalla sig lagar, förordningar, kungörelser (osv.). SvRiksd. 14: 7 (1934). Kontrollera att bildskärpan är inställd redan från början, ty det kan vara roligt för åskådarna att även få läsa filmens titel. Förberg SäljFilm 77 (1946). (Boken) var vit, med röd titel. Lo-Johansson Förf. 31 (1957). — jfr BOK-, KOLUMN-, OMSLAGS-, ROMAN-, RYGG-, SAMLINGS-, UNDER-TITEL m. fl.
4) (vid tilltal l. omtal) beteckning angivande (ngns) ställning l. status i samhället; äv. om beteckning för yrke l. befattning l. utbildning l. grad l. civilstånd l. rang o. d.; äv. om sådan beteckning använd ss. tillägg till l. i stället för namn (jfr TITULATION); hedersbenämning; äv. oeg., om (skämtsam l. nedsättande) benämning på person; jfr TITULAR 2. Vad har du för titel? Höga titlar är inget för mig. Han har titeln överste. Kvinnor använder sällan titlar. Han har gett mig titeln Fridens ängel. G1R 1: 161 (1523). Wi kalloms Gudz wener, Gudz barn. Gifwe Gud wi winladom osz at swara emot thesza titlar. Swedberg SabbRo 1370 (1687, 1712). Det är oemotsägeligt, at hans rätta titel är skälm och förrädare. Lagerbring 1Hist. 2: 128 (1773). Modersmålet har dock den ofullkomlighet, att ej äga något ord, med hvilket man kan tilltala hvem som helst. Titeln måste alltför ofta upprepas. Broocman SvSpr. 27 (1810). Han blev .. romersk konsul .. men det innebar icke, att han utövade någon betydelsefull verksamhet; det var en tom titel allena. RedLundAllmLärov. 1909–10, s. 1. ”Go morron, herr ministerdödare.” Varför han (dvs. P. A. Hansson) skulle hedra just mej med denna titel, vet jag inte. Wigforss Minn. 2: 247 (1951). Titlarna herr, fru och fröken är nu borta ur riksdagens officiella språk. SvD 5 ⁄ 10 1977, s. 4. Genom att ändra titeln rikspolischef till generaldirektör för rikspolisstyrelsen blir det en samstämmighet med övriga statliga verk. MotRiksd. 1980–81, nr 511, s. 9. — jfr ADJUNKTS-, BEFÄLS-, FRÖKEN-, GREVE-, HEDERS-, HOV-, KONUNGA-, PROFESSORS-, RÅDS-, SMÄDE-, ÄRE-TITEL m. fl. — särsk.
a) i uttr. som innehåller l. syftar på en i sammanhanget förekommande ställning l. befattning l. rang o. d. anförd i genitiv; förr särsk. om titel av kung över ett rike l. landområde (jfr RIKE 2 a λ), särsk. i sådana uttr. som Sveriges l. riksens l. Ingermanlands titel. Hade hann breff som wore scriffne vnder key(serli)ge Ma:tz titell och jncigle. G1R 10: 280 (1535). SvTr. V. 1: 254 (1617; om Ingermanland). At Konung Vladislaus hafuer icke allenest vthelåtet Sweriges Rijkes titell vthur sin titull (osv.). RARP 2: 187 (1635). Och wet H. Hadorph wäl, att .. H. Axehiälm Collegii Praesidis tittul och ställe länge företrädt. Schück VittA 2: 66 (i handl. fr. 1689). Han fick professors titel. Klint (1906).
b) (†) dels i sådana uttr. som (föra l. bära l. taga) titel av (ställning l. befattning l. rang o. d.), dels i uttr. under titel av (ställning osv.), tituleras l. kallas så l. så; äv. allmännare; äv. i uttr. (föra osv. resp. under) titel av (landområde), titulera sig kung l. furste l. dyl. över aktuellt land(område). Zarer och storfurster schole altid i sin schriffwelsse Hans Kon. May:t och Hans Kon. May:tz ärfwinger och effterkommande Swerigis konungar deres wanlige tittell aff Liiffland och Carelen giffwa. SvTr. V. 1: 253 (1617). Ty har H. K. M:t i nåder resolverat at .. fyra stycker under Tittul af Commissarier skole blifwa antagne. CivInstr. 170 (1687). Rysslands Regent förer Titul af Kejsare. Djurberg GeogrUngd. 231 (1781). En Ståthållare, som förer Titel af Vice-Konung. Djurberg GeogrUngd. 73 (1800). Liksom namnet, har titeln af klassisk författare äfven sin egentliga upprinnelse från de Romerska. Rosenstein 2: 116 (1819). (Platsernas) blifvande innehafvare skulle få titel af underchefer. Strindberg NRik. 46 (1882). De unga männen i verken buro titeln af kungliga sekreterare. De Geer Minn. 1: 60 (1892).
c) i uttr. lägga bort l. slänga titlarna, övergå till tilltalsordet du; jfr LÄGGA BORT 1 a, SLÄNGA, v. 3 b α. Skulle vi inte kunna .. lägga bort titlarne? SöndN 1866, nr 37, s. 2. Med skåldrickningen är en annan svensk sed intimt förbunden .. duskålen, bortläggandet av titlarna. Nilsson FestdVard. 43 (1925). (S.) Ehrling (låter) hälsa att han ännu inte anslutit sig till den svenska du-reformen. Att få slänga titlarna .. är en liten fin och civiliserad akt. DN 3 ⁄ 4 1993, s. B1.
d) i fråga om idrott l. schack o. d.: mästarvärdighet. Hon har vunnit många titlar i sin gren. Tre svenska mästare försvarade sina titlar. STSD 28 ⁄ 8 1932, s. 12. Kwan siktade på att bli den näst bästa kvinnliga konståkaren genom tiderna efter norskan Sonia Henie – men det blev ingen sjätte titel i år. Expressen 28 ⁄ 3 2004, s. 22. Nu har (golfspelaren) Adam Scott .. tagit hem en ännu tyngre titel. Expressen 29 ⁄ 3 2004, s. 14. — jfr MÄSTAR-, MÄSTERSKAPS-TITEL.
5) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (numera föga br.) rätt l. rättighet l. laglig grund; anspråk; särsk. i förb. med tillbörlig l. rättmätig l. laga o. d. Vthan all Rättigheet eller tilbörlig Titel. G1R 18: 291 (1547). Den titul, som Pohlen här till på Swäriges Rijke fördt och prætenderat hafwer, schall numehra uthplånas. RARP 8: 169 (1660). Om man altsammans noga skärskåda och nagelfahra wil, så stå conquesterne aff the mäste Rijker vppå en ganska swag Titel grundade. Brask Pufendorf Hist. 78 (1680). Till allt detta fogades den förklaring, att de, som nu besutto kronogodsen, ej kunde räkna laga titel deruppå, sedan ständerne klandrat deras rätt. 2SAH 21: 230 (1841). Domstolen har så mycket mindre orsak härtill som fastställandet ej giver någon exekutiv titel. SvJuristT 1937, s. 29. — jfr RÄTTS-TITEL.
Ssgr (i allm. till 3): TITEL-ARK. bokb. o. boktr. första arket (se ark, sbst.2 a) i en bok försett med bokens titel. Möller 2: 1089 (1785). Formatfrågor, (som) val av papper, typval, titelarkets och textsidans utformning, illustrationer. Form 1950, s. 205. —
(4) -BISKOP. [jfr t. titelbischof] (†) titulärbiskop. At Titelbiskoparna, som icke hade sine egne Församlingar, och wandrade ifrån then ena Orten til en annan, icke skulle (osv.). Schroderus Os. III. 2: 17 (1635). —
-BLAD. titelsida; äv. i bild. Schück VittA 3: 157 (i handl. fr. 1695). Detta hjerta var ännu en bok utan titelblad. Topelius Vint. I. 1: 247 (1859, 1880). På gamla volymers försätts och titelblad syns ibland spåren av bokens väg. Kulturen 1995, s. 32. —
-BOKSTAV~02 l. ~20. (numera föga br.) större bokstav använd i titel; äv. om typ för tryckning av titel. Det rörde sig om aderton lådor från London, innehållande hebreiska, grekiska och latinska stilar med tillhörande ”tittul bokstäver”. Wollin Stilgjut. 114 (i handl. fr. 1775). Schulthess (1885). —
(4) -BORTLÄGGNING~020. övergång till du ss. tilltalsord. Nordström Piga 37 (1914). Om man .. inte är du .. är det damen som föreslår en herre det eller en äldre som förslår en yngre. Däremellan finns förstås många tillfällen då man är tveksam och då spelar det kanske mindre roll vem det är som föreslår titelbortläggningen. Uddenberg Rätt 18 (1985). —
-DIKT. litt.-vet. dikt vars titel utgör l. ingår i diktsamlings titel; jfr -novell. Asplund EngBukett 92 (1935). Titeldikten, Fäderna, har kunnat fattas som en ouvertyr till Karlfeldts hela diktning. IllSvLittH 4: 305 (1957). —
-FIGUR. i sht litt.-vet. i litterärt verk förekommande figur vars namn ingår i l. utgör titeln; jfr -hjälte, -hjältinna. Sylwan SvLit. 143 (1903). Gustaf Vasa har redan något av den monumentalitet, som skall utmärka titelfiguren i Strindbergs storslagna 1890-talsdrama. Lamm StrindbgDram. 1: 151 (1924). —
(4) -FRÅGA. jfr fråga, sbst. 3. Många yrkade .. det Kristina icke hade något skäl att reta parlamentet genom att gifva den landsflyktiga sonen full majestäts tittel .. Men Kristina påstod, att dylika tittelfrågor vore småaktiga. Fryxell Ber. 10: 144 (1842). Titelfrågan har psykologisk betydelse för värdering av kvinnorna som individer. MotRiksd. 1975, nr 6, s. 12. —
-FÄLT. särsk. bokb. på bokrygg: fält (se d. o. 6 d) för titel. SvSlöjdFT 1922, s. 48. Är ryggen för smal, klistras titelfältet på frampärmen, antingen i vänstra hörnet eller på mitten. Åhlén Dansten BoksamlB 45 (1945). —
(4 d) -FÖRSVARARE. sport. utövare av idrott o. d. som försvarar sin titel; jfr -hållare. Titelförsvararen var för stark för utmanaren. Swing 1921, nr 36, s. 8. Titelförsvararna blev turneringens kanske största besvikelse. Idrottsboken 1979, s. 9. —
(2) -HELGON. [jfr t. titelheiliger] helgon vars namn givits åt viss kyrka. NF 2: 33 (1876). Under golvet påträffades också ett skulpterat stenhuvud från 1200-talet, som förmodas vara en framställning av kyrkans titelhelgon, S:t Olof. TurÅ 1974, s. 64. —
-HJÄLTINNA. (numera bl. mera tillf.) jfr -figur. I Antigone är otvifvelaktigt titelhjältinnan styckets lyriska hufvudperson. Cavallin o. Lysander 1: 12 (1879). Östergren (1958). —
(4 d) -HÅLLARE. sport. jfr -försvarare. Törhända väntade man sig för mycket av titelhållaren, man mindes hans glänsande segrar över Willard. Swing 1921, nr 4, s. 6. —
-KARTUSCH. (i ä. fackspr.) kartusch (se d. o. 3) på titelblad. Ymer 1935, s. 73. I dekoren (på kartan) har den förändringen vidtagits, att Jämtlands vapen flyttats upp på titelkartuschen, där den fått ersätta Västerbottens. Fornv. 1942, s. 63. —
(2) -KRISTEN. (†) person som är kristen enbart till namnet; jfr titulär-kristen. Phrygius HimLif. 179 (1615). At i theras ställe hafwer skrymteri och skenhelighet hos thenna tidsens titel-Christna sig infunnit. KyrkohÅ 1903, MoA. s. 50 (1723). —
(4) -KYRKA. (om utländska förh.) kyrka i Rom l. dess närhet som kardinal är knuten till. 2NF 9: 1119 (1908). För att på ett särskilt sätt markera samhörigheten mellan påvarnas närmaste medarbetare och Rom .. är det föreskrivet att varje kardinal skall vara innehavare av en s. k. titelkyrka i Rom. SvD(A) 1958, nr 290, s. 4. —
(4) -KÖPARE. (†) person som köper sig titel. Vi äge .. männer, som köpa sig titlar af sysslor, vid hvilkas förvaltande aldrig något göromål ännu varit i fråga, eller ock med hvilka sådana göromål äro förbundna, til hvars utöfvande titelköparen hvarken äger skicklighet, håg, tid eller tilfälle. JournSvL 1798, s. 381. —
-PARTI. jfr parti 2 b o. -roll. I lördags gafs ”Mignon” (på operan), hvari fru Edling som gäst utförde titelpartiet. SD 16 ⁄ 1 1893, s. 7. —
-PLANSCH. (i ä. fackspr.) Schybergson FinlH 1: 156 (1887). Plansch insatt mot titelsidan. Titelplanschen utgör .. alltid en vänstersida. GrafUppslB (1951). —
(4) -PRYDD, p. adj. (numera mindre br.) som försetts med titel l. titlar. (Kungens) titel-prydde slafwar / Förtryckte Landsens barn. Dalin Vitt. II. 5: 15 (1742). Östergren (1958). —
-RAM. (i ä. fackspr.) ram kring titel (vanl. utförd av konstnär). NordBoktrK 1914, s. 11. Den för titelbladen under 1500- och 1600-talen viktigaste prydnaden är .. titelramen. NordBoktrFBibl. 6: 24 (1937). —
-ROLL. (huvud)roll i drama o. d. vars namn ingår i l. utgör titeln; jfr -parti. Han sjunger titelrollen i Mozarts ”Don Juan”. ÖgCorr. 7 ⁄ 1 1854, s. 1. Agneta Prytz gjorde på Uppsala stadsteater en intressant tolkning av titelrollen. BonnierLM 1954, s. 229. —
-SIDA. jfr -blad. Swedberg Lefw. 233 (1729). Titelsida, (dvs.) boksida som upptar bokens titel, författarnamn, förlags- och övriga uppgifter. GrafUppslB (1951). —
(4) -SJUK. jfr sjuk 4 o. -sjuka. Hof Underr. 75 (1766). Snart är vi kanske ett titellöst folk, efter att ha betraktats som ett av de titelsjukaste. SvD 7 ⁄ 11 1977, s. 10. —
(4) -SJUKA. jfr sjuka, sbst.1 3. Rademine Knigge 3: 49 (1804). Sedan Erik den fjortonde infört grefve- och friherre-värdigheterna, började titelsjukan i synnerhet att blifva herrskande hos Svenskarne. Liffman Petersen 61 (1837). Titlar och titelsjuka och tilltalsord har debatterats i pressen på senare tid. Alving MännOmk. 147 (1952). —
(3, 4) -SKYDD. jfr skydd 2 a ε. En litterär äganderätt av alldeles särskilt slag är den som tillgodoses genom titelskyddet. Rönblom Tryckfr. 157 (1940). Först 1910 blev civilingenjör en accepterad titel men officiell är den inte än i dag, eftersom vårt (före dureformen) så titelsjuka land saknar titelskydd. SvD 14 ⁄ 5 1977, s. 8. —
-SKYLT. bokb. skylt (se skylt, sbst. 3 b β) (av skinn) med boktiteln som placeras på bokryggen l. på pärmens första sida. Thon o. Kirsch 18 (1856). Vill man ersätta det gamla guldtrycket med ett annat göres detta med en titelskylt på vilken den önskade texten präglats. Åhlén Dansten BoksamlB 96 (1945). —
-STIL. bokb. o. boktr. stil använd i titel; äv. om trycktyp. En Kast med gamla Latinska Titul-Stilar. ASScF VIII. 2: 214 (1756). Stilarne indelas i antiqva .. kursiv .. och fraktur .. vidare i brödstilar, rubrikstilar, titelstilar (osv.). Nordin Boktr. 54 (1881). —
-UPPLAGA~020. (i ä. fackspr.) Auerbach (1915). Titelupplaga: del av en upplaga (i regel restupplaga), försedd med nytt titelblad. Åhlén Dahl OrdbBoksaml. 157 (1946). —
(4) -VÄSEN, äv. -VÄSENDE. sammanfattande, om det som rör titlar l. titulering. Hof Skrifs. 256 (1753). Det är icke blott fåfänga utan en viss strävan att förenkla titelväsendet, som ha låtit vissa titlar gripa omkring sig, t. ex. doktorn, ingenjörn, direktörn. Nilsson FestdVard. 50 (1925).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content