SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TJUGA ɟɯ3ga2, sbst.2, r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[till TJUGO, med anslutning till FEMMA l. TIA, sbst. o. åtm. delvis med skämtsam anslutning till TJUGA, sbst.1]
tjugokronorssedel. En kaffe med bulle kostar en tjuga. I går beslöt Riksbanken att tian skall bli mynt samt att femtiolappen inte längre behövs. I stället får vi en ”tjuga”, det vill säga en tjugokronorssedel .. (med) Selma Lagerlöf och Nils Holgersson. GbgP 30 ⁄ 3 1990, s. 10. Tjugolappen? Eller tjugan? Alla vi talar med säger tjugokronorssedeln. Men så kan den ju inte heta i fortsättningen, sjutton bokstäver och sex stavelser, det är för otympligt. DN 25 ⁄ 2 1992, s. A1.
Spoiler title
Spoiler content