SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TJÅL ɟå4l, äv. (numera mindre br.) TJÅR ɟå4r, i bet. 1 m. ⁄ ⁄ ig., i bet. 2 o. 3 n.; best. -en resp. -et.
Ordformer
(tjål 1916 osv. tjår 1916 osv.)
Etymologi
[sv. slang tjål, tjår, sv. romani tjår, tjuv, stöld; av romani čōr; tjuv; bildat till TJÅLA, v.2]
(i vissa kretsar, vard.)
1) tjuv. Mjukare och smidigare fingrar har aldrig en tjuv haft att börja sitt yrke med, han var en gudabenådad tjår. Koch GudVV 1: 369 (1916). Den stackars fattia tjåren di vill setta in på slavarbete fast han ingenting har gjort. Koch GudVV 2: 153 (1916).
2) stöld. Ge mej en portion mat .. så ska ja erkänna ett bra tjål för er. Koch GudVV 2: 151 (1916). (Den unge biltjuven) har tagit sig själv i hand på att senaste ”tjålet” också skall vara det sista. DN(B) 11 ⁄ 1 1953, s. 10.
3) stöldgods. Man har partat tjålet, när man har delat bytet. Expressen 5 ⁄ 4 1959, s. 20.
Spoiler title
Spoiler content