TOKA tω3ka2, sbst.2, f.; best. -an; pl. -or.
kvinna med svagt förstånd, kvinnlig tok; numera i sht i skämtsamt l. förtroligt tilltal. Schroderus Albert. 2: 28 (1638). Jungfrun (till kocken, friaren) .. Jagh måtte wara een förbannat toka, / Skulle iagh icke sielff kunna koka. Bedlegr. 10 (1647). Hwad må det wara, som denna gamla tokan står och mumlar för sig sielf. Modée Dår. 19 (1741). Nu marsch in, så att det inte blir en förkylning ofvanpå – lilla toka. Bondeson NAllmogBer. 22 (1910). (Han) tvingade henne att göra sig till ett åtlöje genom att springa upp som en toka och ropa: Jag vill i land! Bergman JoH 50 (1926). De emanciperade kvinnorna, dessa tokor, som vilja ha frihet på bekostnad av mannens undertryckande. 3SAH 50: 251 (1940).
