SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2006  
TOKLIGEN l. TOKELIGEN l. TOKLIGA, adv.
Ordformer
(tokeligen 17381755. toklighen 1639. toocklighen 1591. tookliga 1640)
Etymologi
[avledn. av TOK, adj.]
(†) på ett tokigt (se TOKIG 2 b γ) sätt; oriktigt, felaktigt. Höra Mässa, thett skal tu icke här förstå som een part toocklighen meena, att tu ordh frå ordh skall höra Mässan aff prästen. Ernhoffer Ench. 5 b (1591). Klädnan .. warder toklighen aff Silkesstickaren stickad, och anwänd til pråål. Schroderus Comenius 509 (1639). Möller (1755).
Spoiler title
Spoiler content