TOLERABEL tol1era4bel l. tωl1-, adj. -bla, -ble; -blare. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. tolerabel; av fr. tolérable, av lat. tolerabilis, dräglig m. m., till tolerare (se TOLERERA). — Jfr INTOLERABEL]
1) (som är i ett skick l. av ett slag l. på en nivå) som kan tolereras (se TOLERERA 1); dräglig; äv. närmande sig l. övergående i bet.: acceptabel; jfr TOLERERBAR 1. K. M. wil .. bära åhåga före, at Saltet må widh et tolerabelt prijs hållit blifwa. Stiernman Riksd. 1260 (1655; rättat efter orig.). Böre wij tillsee huruwijda denne philosophia Cartesiana är tolerabel, är hon heel onyttig, tå kan man afsättia den alldeles. UUKonsP 7: 226 (1665). Detta skulle .. betyda att 1961/62 års vinterstam om 120 000 .. (älgar) vore tolerabel. DN(A) 17 ⁄ 3 1965, s. 4.
2) (i sht i fackspr.) om kvalitet l. dos l. nivå o. d.: som inte orsakar skada l. är till men för organism; uthärdlig; jfr TOLERERBAR 2. (Det) saknas en mera engagerad förståelse och medicinskt underbyggda normer för tolerabla ljudnivåer. SvD(A) 3 ⁄ 11 1965, s. 4.
