[av sam. dålkkåt, dolkat, åka skidor efter ren l. hund]
om person: stående på skidor låta sig medelst sele l. lina o. d. dragas framåt av dragdjur (med ryttare); särsk. (i sht om ä. förh.) ss. vbalsbst. -ning, om sådan skidåkning ss. tävlingsform; äv. i utvidgad anv., dels i fråga om annan dragare (ss. (motordrivet) fordon), dels i fråga om den dragne på cykel o. d. Lindahl o. Öhrling(1780). Ett sätt att åka, som någon gång användes, då man vill komma fort fram, är att ”tålka”, d. v. s. stående på skidor låta draga sig af en ren. Wiklund Lapp. 30(1899). Skidlöpares förflyttning efter uppsutten ryttare benämnes tålkning. SkidlöpnIArmén 1917, s. 66. Förgiftades vid tolkning. Två unga flickor .. tolkade efter en plogbil. Efter några kilometers färd började de frysa och för att värma sig närmade de sig avgasningsröret. BlekLT 22 ⁄ 1 1938, s. 4. 15 repsoldater som på cykel tolkade efter en traktor .. slirade .. i asfalttjära som lagts ut .. och ramlade om varandra. SvD(A) 11 ⁄ 5 1967, s. 34.— jfr SKID-TOLKNING.
Avledn.: TOLKARE, sbst.2, m. ⁄ ⁄ ig. (numera bl. mera tillf.) person som tolkar. Tolkare och slädåkare söka sig till Djurgården. AT 10 ⁄ 1 1943, s. 8.IllSvOrdb.(1955). jfr skid-tolkare.
SAOB
