SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2006  
TOLUIDIN tol1uidi4n, r. (Svanberg ÅrsbVetA 1847, s. 328, osv.) l. n. (Lundell (1893) osv.); best. -en resp. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. toluidin, eng. toluidine; bildat till förleden tolu i TOLU-BALSAM med den i kemiska benämningar vanliga ändelsen -idin; ordet användes första gången 1845 av kemisterna J. S. Muspratt o. A. W. Hofmann]
kem. ur toluen framställt basiskt ämne som bl. a. används för beredning av färgstoffer. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 423. Tillsammans med toluidin .. är anilin ett av färgindustriens viktigaste utgångsmaterial. Bolin OrgKem. 187 (1925).
Spoiler title
Spoiler content