TOLUEN tol1ue4n, r. (SAOL(1986) osv.) l. n. (SAOL(1986) osv.); best. -en resp. -et.
Etymologi
[jfr eng. toluene; av fr. toluène, tidigast använt av den franske kemisten A. Cahours 1850 i anslutning till tolu i baume de Tolu (se TOLU-BALSAM)]
kem. färglöst vattenolösligt aromatiskt kolväte med karakteristisk lukt, (gm destillation) utvunnet ur tolubalsam l. kåda l. stenkolstjära l. (numera vanl.) olja, huvudsakligen använt ss. råvara vid framställning av färg- l. sprängämnen l. ss. lösningsmedel; jfr TOLUOL. TNCPubl. 14: 98(1951).
