TOPIKALISERA top1ikal1ise4ra, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[jfr t. topikalisieren, fr. topicaliser; efter eng. topicalize, avledn. av topical, topisk, av topic, sbst. (se TOPIK)]
språkv. flytta fram (led) till första positionen i satsen; särsk. o. i sht ss. vbalsbst. -ing. Objektet står topikaliserat. Den transformation som flyttar fram en predikatsbestämning kallas vanligen topikalisering. Trampe o. Viberg Språkteori 160 (1972). Topikalisering: detsamma som den traditionella grammatikens .. spetsställning. Sjögren TermSpråkv. 48 (1979).
