SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2006  
TOPPERA, v. -ade.
Ordformer
(äv. -p-)
Etymologi
[av fr. toper (se TOPP, interj.)]
(†) ingå överenskommelse, särsk. i uttr. toppera med ngn, komma överens med ngn, toppera däruti (l. därutinnan), gå med på ngt; jfr TOPPA, v.2 Will Lyckå förljkas, tyckes jag min Syster giör illa, att Hon ej derutj topperar. ÅgerupArk. Brev 19 ⁄ 12 1740. Vi samråddes då på fältet, att fortsätta echappaden; men till vår olycka voro der 2: ne Officerare .. som ingalunda derutinnan topera ville. Ennes C12Krig. 2: 290 (c. 1750). Ehrensvärd .. (tackade) hvarefter han topperade med grefvinnan Wrangel att continuera (med supéer). Tersmeden Mem. 6: 11 (c. 1790).
Spoiler title
Spoiler content