[fsv. torney; sannol. av mlt. tornei, liksom mht. turnei, tornei av ffr. tornei, tournoi, vbalsbst. till torneier, tournoier, tornera, tornier m. fl., röra sig runt (flera gånger), iterativbildning till torner, vända (se TORNERA)]
(numera mindre br.) tornering l. tornerspel; särsk. om kamp mellan skaror av ryttare, i sht med oskarpa vapen (jfr BOHORD); äv. (o. numera nästan bl.) oeg. l. bildl., särsk. dels om strid l. kamp mellan djur, dels om tvist l. debatt o. d. (Hertigen) höldt mong merkelig ridderspel i sin gåård, med torneij, stekende och brekende. OPetri Kr. 78(c. 1540). Tornej, en tornering mellan två partier. Strindberg SvFolk. 1: 76(1881). I bohordet red skara mot skara, i dysten man mot man, i tornejet förekommo båda stridssätten. Hildebrand Medelt. 2: 492(1896). Samzelius HarBrush. 147(1919; mellan brushanar). Rätt för alla icke att bli tolererade men att få kämpa för sina ideal i andens fria tornej. Björkquist SigtunStift. 28(1928). Östergren(1958).
Ssgr (numera föga br.): TORNEJ-DUST. dust (se dust, sbst.2 1). (När kungen) kommit åter till sina tält, tog redan ”vespern” vid, det ridderliga förspelet kvällen före den egentliga tornejdusten. Bååth WagnerS 4: 39(1908). —
