TOROID tor1oi4d l. -rω-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. toroid; till TORUS med den för beteckningar vars stam anger (geometrisk) form o. d. vanliga, efter gr. bildade ändelsen -OID (se ROMBOID)]
fys. o. el.-tekn. i form av ring böjd solenoid l. ss. torus (se d. o. 3) formad ring av ferromagnetiskt ämne (dvs. ämne vars atomers magnetism spontant är riktad åt samma håll o. därför samverkande). 2NF (1919). Vi serietillverkar toroider. Standard Radio & Telefon AB, Bromma. SvD(A) 1959, nr 35, s. 1. Den fasta magnetlindningen har utförts som en toroid. TT 1972, s. 14.
