TORON torå4n l. tω-, n. l. r.; best. -et resp. -en.
Etymologi
[av t. thoron; jfr eng. thoron; till TORIUM med den för ädelgaser vanliga ändelsen -ON (jfr RADON m. fl.) av den tyske kemisten C. Schmidt 1918 bildad beteckning på den av E. Rutherford 1900 upptäckta radonisotopen]
(i sht i ä. kemisk terminologi) om den isotop av ädelgasen radon som har atomvikten 220; jfr TORIUM-EMANATION. Toriumemanationen kallas också toron. Starck Kemi 338 (1931). Toron .. var det första kända radioaktiva grundämnet i gasform. 2SvUppslB (1954). NE (1995).
