[av ry. toros, isberg, isblock; sannol. av östsam. tōras, dets.]
(numera bl. i skildring av ä. förh., mindre br.) skruvisvall; företrädesvis i pl.; jfr IS-KAST. Hafsisen är ofta uppskrufvad till stora torosser eller iskast, bildade af isstycken, som i början äro kantiga och löst staplade öfver hvarandra, men småningom afrundas och frysa tillsammans till ofantliga isblock. Nordenskiöld Vega 1: 409(1880). Jag sade honom att han aldrig någonsin skulle kunna forcera de ofta till väldiga torosser hopskruvade isfälten, som Nansen dessutom så ofta funnit korsade av öppna kanaler. Hedin StormKung. 2: 387(1950). Sundman Andrée Luftf. 208 (1967).
