SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2006  
TORSO tor4so, l. -ω, r. l. m. (Rig 1945, s. 13 (1775) osv.), äv. (numera bl. mera tillf.) n. (KyrkohÅ 1906, s. 289, osv.); best. (ss. r.) -n (WoJ (1891) osv.) ((†) torsen, äv. att hänföra till obest. tors (Rig 1945, s. 13 (1775), Lundberg VägÖd. 34 (1936))); pl. -r (Bergroth FinlSv. 70 (1916), SAOL (1973) osv.) l. -er (Bergroth FinlSv. 70 (1916) osv.) l. torser (förr äv. att hänföra till sg. tors, Upmark Lübke 123 (1871) osv.) l. -s (Cederschiöld Negr. 134 (1917) osv.), äv. (numera bl. mera tillf.) -n (Ramsay Barnaår 6: 141 (1905) osv.); förr äv. TORS, sbst.2, r. l. m., best. -en (se ovan), pl. -er (se ovan).
Ordformer
(tors 1865–1958. torso 1796 (möjl. egennamn), 1832 osv. torsus 1832)
Etymologi
[liksom t. o. eng. torso (o. fr. torse) av it. torso, av mlat. tursus, stjälk, av lat. thyrsus, stjälk, backusstav, av gr. ϑύρσος, backusstav m. m. (se TYRSOS); formen tors av fr. torse. — Jfr TORSOLETT]
1) om figurativ skulptur o. d. av människa utan (l. med mer l. mindre korta stumpar av) armar o. ben o. vanl. också utan huvud. Rig 1945, s. 13 (1775). I Louvren finnas vid pass 100 hufvud och torser af manliga statyer. Upmark Lübke 123 (1871). I modern konst framställs figurskulpturer ofta som torser. NE (1995).
2) i utvidgad anv., om mänsklig kropp utan huvud o. extremiteter, bål (se BÅL, sbst.1 3). KonvLex. 4: 296 (1865). Guden Çiva själv skulle ha avundats honom hans mörkt kanelbruna torsos skönhet. Agrell Bunin MitjKärl. 176 (1931). Ett huvud och en torso från en manskropp har hittats. Expressen 12 ⁄ 3 1992, s. 15.
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, om ngt ofullbordat l. ofullständigt l. stympat o. d.; särsk. i fråga om konstnärligt l. litterärt l. vetenskapligt (livs)verk o. d. Unge Prom. 2: 50 (1832). På hemväg .. drunknade (P.) Artedi i en af .. Amsterdams grachter. Hans lifsgärning blef sålunda blott en torso. Levertin 23: 229 (1906). Blott en torso återstår av den forna domkyrkan. TurÅ 1942, s. 136. Boken har blivit en torso, som dock ger en aning om det planlagda konstverkets mäktiga resning. Nyberg Top. 578 (1949).
Ssg (numera bl. tillf.): TORSO-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3; särsk. till 3. Hans dikt .. har intet af det torsoartade, ofullgångna, som så ofta präglar svenska skalders lifsverk. Lamm Oxenst. 391 (1911).
Spoiler title
Spoiler content