TOTALITER tωta4liter, adv.
Etymologi
[liksom d., nor., t., av senlat. totaliter; bildat till lat. totus, hel, all (se TOTAL, adj.)]
totalt, fullständigt, helt o. hållet. AOxenstierna 9: 26 (1633). Begiärte dhe, ath dhe totaliter måtthe bliffua frij för Boskapz peningar. HSH 22: 86 (1650). Det är du, som totaliter fördärfvat min Dotter. Altén Fästm. 4 (1796). Ingenting (vore) mig kärare, än .. att denna upplaga vore totaliter utsåld. 3SAH LV. 2: 126 (1846). Herr och Fru Professorskan uteblevo .. totaliter. Lundström MTvål 96 (1918). SvOrdb. (1986; angivet ss. formellt). —
