TOTALITARITET tωt1alitar1ite4t l. tω1-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. totalitaritet; till TOTALITÄR efter mönster av sådana ordpar som POPULÄR : POPULARITET]
egenskapen l. förhållandet att vara totalitär; äv. närmande sig l. övergående i bet.: totalitarism. GHT 6 ⁄ 11 1943, s. 3. Ryssarna vet med säkerhet tre ting: de vill aldrig mer återvända till den sovjetiska totalitariteten (osv.). SvD 22 ⁄ 6 1993, s. 24. —
