publicerad: 2006
TOV tw4v, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (i bet. 3).
Ordformer
(förr äv. -oo-, -f, -ff)
Etymologi
[sv. dial. tov, filt, vissa gräs, sädesbrodd m. m.; jfr fsv. thove, m.; jfr äv. fvn. þóf, n., tryckning, nor. nn. tov, n., hoptovning av ull l. ulltyg. — Jfr TOVA, sbst., v., TOVIG]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hopvalkad ull, filt; förr äv. om trådverket i tyg. Schroderus Dict. 64 (c. 1635). Lim-vattnet tjenar at fästa tofven och upfylla alla de små hålen på väfven, så at färgen icke går igenom. Miniatursk. 90 (1784). Cannelin (1921). — jfr HATT-TOV.
2) [sannol. bildl. anv. av 1] (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (vanl.) tuvigt, tätt växande gräs med smala blad; i sht om arter av släktet Deschampsia (i ä. bot. systematik benämnd Aira), särsk. D. flexuosa (Lin.) Trin., kruståtel; äv. om släktet Corynephorus P. Beauv., borsttåtlar; förr äv. om sädesbrodd. Stridsberg Åkerbr. 17 (1727; om rågbrodd). Tofven, heter annars Kruståtel. VetAH 1750, s. 98. Tof .. benämnas flera tufviga gräs, egentligast kanske Aira cæspitosa L. Fries Ordb. 130 (c. 1870). Till .. (släktet Corynephorus har) förlagts den lediga benämningen tof. NormFört. 64 (1894). Östergren (1959). — jfr MOSS-, RÅG-, SAND-TOV.
3) (numera bl. tillf.) trassligt l. hoptovat hår, tova. Svarta snäckor, som af hafvet kläcktes, / Bland hårets långa tofvar skymta fram. Lovén Cam. 197 (1839). Håret hängde ner i en tov i pannan. Browallius Byväg. 11 (1934). — jfr MAR-TOV.
Ssgr (till 1; se äv. de under TOVA, sbst., anförda ssgrna): A: TOV-HATT. (tov- c. 1888 osv. tova- 1906 osv.) [fsv. thova hatter, fvn. þófahattr, þófahöttr] hatt av hopvalkad ull, filthatt. På huvudet nyttjades utom hus en tovhatt, cylinderformig med låg kull och brett brätte. Landsm. XI. 10: 43 (c. 1888). —
-SKO. filtsko. Med laddor och tovskor, lätta som barfotingar sprang vi genom det dansande och tätnande snöfallet. TurÅ 1969, s. 20.
B: TOVA-HATT, se A.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content