publicerad: 1961
RÅG rå4g, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 2) -ar.
Ordformer
(roch 1546—1601. rog (-oo-) 1525—1875. rogg 1629—1749. roug c. 1670—1694, 1725. ru 1838 (från Skåne). rug (-uu-, -w-) 1527—1845. rugienn, sg. best. 1590. råg (-åå-) 1535 osv. råug 1681—1756)
Etymologi
[fsv. rogher, rugher, sv. dial. rug, ru, ruv, rög, röj, rogg m. fl. former; jfr dan. o. nor. rug, isl. rugr, feng. ryȝe, eng. rye samt fsax. roggo, fht. roggo, rocko, t. roggen; jfr äv. kyrkslav. rŭžĭ, lit. rugỹs, rågkorn; av omtvistat urspr. — Jfr RUGIER]
1) (det i Sv. allmänt odlade) sädesslaget Secale cereale Lin.; koll. l. ss. ämnesnamn. Rågen går i ax, blommar. Skörda, skära, meja, slå (bygdemålsfärgat i vissa trakter äv. hugga l. hösta) råg. Rågen hade ännu icke kommit upp. Så råg; jfr 3. VarRerV 42 (1538). Rogen står skönn mest uthöffver altt. G1R 21: 287 (1550). I ax gången råg. Palmstedt Res. 86 (1779). Manshög vaggade rågen. Tegnér (WB) 5: 19 (1825). Rågen är vårt allmännaste höstsäde. Berlin Lrb. 82 (1876). Heilborn ArtUppk. 124 (1932). — jfr BLAND-, BUSK-, FALL-, FINN-, FODER-, GRÖN-, HÖST-, JÄTTE-, KUBB-, LANT-, LARSMÄSSE-, LATMANS-, MIDSOMMAR-, NY-, ROT-, SEN-, SKOGS-, SOMMAR-, SVEDJE-, TRÄDES-, TUV-, VINTER-, VÅR-, ÅKER-RÅG m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Hösta mädhan Rogen är mogen .. (dvs.) Nyttia tijden. Grubb 371 (1665). Wäxer min Rog, så wäxer min hog .. (dvs.) Ökas godzet, så ökas och modet. Dens. 883.
b) i uttr. rågen ryker, förr äv. dammar, om den företeelsen att vid rågens blomning stora mängder frömjöl från rågblommorna virvla omkring i luften över ett rågfält. Linné Gothl. 305 (1745). Rågen dammar. CFDahlgren 2: 178 (1842). Rågen ryker i morgonstund. Strindberg Fagerv. 105 (1902). Simmons Jönsson 17 (1935).
c) (i sht förr) i uttr. knyta råg; jfr KNYTA, v. 1 b β. (Somliga bröllopsgäster) vandrade ut till de leende åkerfälten, för att efter gammal sed ”knyta råg”. Man förser sig .. med ullgarn af flera färger. Sedan väljas jemnlånga ax, dem man vid roten omknyter .. för att sålunda utforska sin egen eller en väns lycka. Wacklin Minn. 3: 108 (1845).
e) om olika växter som mer l. mindre likna råg med avs. på utseende l. användning; numera nästan bl. ss. senare ssgsled; särsk.
β) (†) i uttr. turkisk råg, möjl. om majs l. bovete; jfr TURKISK. Schroderus Comenius 127 (1639; t. texten: heydekorn).
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Hof DialVg. 56 (1772))] om den växande rågen (i bet. 1) på en åker betraktad ss. ett växtbestånd; stundom liktydigt med: rågåker. EGGeijer (1805) i MoB 7: 46. Rågarna hvitna till skörd. PT 1883, nr 185, s. 3. På sommarskur vid solnedgång / gå far och mor i rågen. Hansson NVis. 10 (1907). Rågarna rykte. Lagerkvist Gäst 53 (1925); jfr 1 b. — särsk. i uttr. rida med ngn i rågen, se RIDA, v. 3 t ϑ.
3) om frukterna (säden) av råg (i bet. 1); stundom med särskild tanke på sädessortens användning till rågmjöl l. rågbröd o. d.; koll. l. ss. ämnesnamn. En säck råg. Köra råg till kvarnen. Mala råg till mjöl. OPetri Tb. 70 (1525). 1 tunne rugh. TbLödöse 59 (1587). Af Råg fås Malt, Mjöl, Kli och Bröd. Orrelius 302 (1797). Fattigmanskost det är råg, och hvetet är till för de rika. Strindberg Fagerv. 303 (1902). Att förmala vete och råg. SFS 1952, s. 153. — jfr ARBETS-, BLAND-, BOLMANS-, BYGGNINGA-, BYTES-, DANZIGER-, FINN-, GENGÄRDS-, INVENTARII-, LANDGILLES-, MATSKOTTS-, NY-, PENSIO-, PÄNS-, SKATTE-, SLÖ-, STADGE-, SÄDES-, TIONDE-, TULL-, UTSÄDES-RÅG m. fl. — särsk. i det (numera obrukliga) ordspråksmässiga uttr.: Jag är väl inte galen, att jag äter upp rågen, förrän han blir malen. Granlund Ordspr. (c. 1880; angivet ss. yttrat 1670).
4) [urspr. med tanke på rågbröd ss. en hälso- o. kraftkälla] (vard.) i det bildl. uttr. råg i ryggen, ss. beteckning för fysisk l. (i överförd anv.) moralisk styrka l. god hållning l. (tillf., allmännare) utmärkt kvalitet l. stil l. dyl.; jfr RYGG 1 g γ. ”Han har råg i ryggen” sade man i gamla tider om en person, som visade prov på styrka och uthållighet. IcaKurir. 1943, nr 7, s. 2. Wasabröd ger råg i ryggen! SvD(A) 1943, nr 150, s. 9 (annons). Rodd ger råg i ryggen, försäkrade amiralen. SvD(B) 1943, nr 207, s. 7. En bok som ”ger råg i ryggen” .. (är) Den osynliga fronten. DN(A) 1943, nr 198, s. 10. Thriller med råg i ryggen. GHT 1945, nr 254, s. 11.
5) [möjl. urspr. ss. beteckning för ren, oblandad råg o. med en eg. bet.: ren, oblandad vara l. dyl.] (starkt vard.) i uttr. rena rågen, om ren (stark)sprit. Dricka rena rågen. Meurman (1847; angivet ss. vard.). (Polismännen) blevo särskilt förvånade när det visade sig att mjölkflaskan (som spritlangerskan bar på) innehöll ”rena rågen”. DN(A) 1934, nr 26, s. 6. — Anm. Det i följ. språkprov förekommande uttr. supa bara rågen innehåller möjl. råg med en bet.: ren l. bästa vara, ren sprit l. dyl.; jfr dock RÅGE 2 b slutet, d. I min Farfars gamla rock, / Hål uppå armbågen, / Står jag bland en lustig flock / Super bara rågen. Bellman (BellmS) 2: 26 (c. 1765, 1791).
Ssg: rågax-blond. (i vitter stil, mera tillf.) rågblond. Det rågaxblonda håret. Ossiannilsson Hav. 69 (1910). —
Ssg: rågblads-mask, m. l. r. (†) föreslagen benämning på viss skadeinsekt som angriper rågen (”Phalæna cerealis”). VetAH 1793, s. 302. —
(1, 3) -BLAND, r. l. m. (Barchæus) l. n. (†) blandsäd vari ingår råg; dels om växtbeståndet, dels om sädeskornen; jfr bland, sbst. b. Barchæus LandthHall. 86 (1773; havre o. vårråg). Fernow Värmel. 608 (1779; havre, korn o. råg). särsk. i uttr. havre- och rågbland, blandsäd av havre o. råg. 2 .. (skäppor) hafre och rogbland. Sjögren Journ. 18/5 1789. —
(1, 3) -BLANDAD, p. adj. blandad med råg; vari råg- (mjöl) ingår jämte (mjöl av) andra sädesslag. VetAH 1742, s. 113 (om korn). Rågblandadt bröd. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 265 (1856). Nu var första kaffet klart. Det var rågblandade bönor med intubitillsats. Martinson VägUt 164 (1936). —
-BLOMMA, r. l. f.
1) om rågplantans blomma; äv. (numera knappast br.) abstr., om rågens blomning; jfr blomma, sbst. 4. Som ymnigt rägn (1751) föll i Rågblomman, gaf råugen vid uttröskningen mot 1/3 mindre än i lagoma åhr. GBonde (1756) hos Trolle-Bonde Hesselby 153. VetAH 1779, s. 25. (Linné) berättar .., att rök är särskilt skadlig för rågblommor. Hagberg DödGäst. 373 (1937).
2) om växter som ha visst samband med råg.
a) [jfr t. roggenblume; blåklinten växer ofta på sädesfält; jfr korn-blomma] (numera föga br.) blåklint; jfr -tuppor. Den blå rågblomman. Alm(Sthm) 1768, s. 43. Aspegren BlekFl. 63 (1823). Berlin Lrb. 86 (1880). BotN 1896, s. 4 (från Finl.).
b) [växten blommar vid den tid, då vårrågen skall sås] bot. växten Erophila verna (Lin.) Chev., nagelört. Linné Skr. 5: 6 (1732). Krok o. Almquist Fl. 1: 106 (1903).
3) [jfr 2 a] (†) drog bestående av ståndarknappar från blåklint. Rogh blomme medh lilie watn drucket är gott. BOlavi 167 a (1578). jfr: At .. taga 1/4 eller ½ Fingerbår Råg-Blomma, det är Rågbloms-Dammet, eller Knopparna som finnas på Rågbloms-Ståndarena, Pollen et Antheræ Secalis cerealis. Haartman Sjukd. 5 (1759; sannol. missuppfattning). —
-BLOMSTER. (†) sannol. om växten Agrostemma githago Lin., åkerklätt; jfr -klint. Migh är lärdt at .. (svin) siukna och döö aff Rogblomstren som the förtära. IErici Colerus 1: 261 (c. 1645). —
-BLOND. (i vitter stil) som har det mogna rågstråets ljusgula l. blonda färg; särsk. om hår l. om person med avs. på dennes hår; jfr korn-blond. Rågblonda flätor. Bolander ManNas. 132 (1925). En äkta, rågblond viking. Wahlöö HimGet. 125 (1959). —
-BOSS l. -BÅS, n. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -halm. Vinterfödan (för får) är Rågbås och Vippen af Halmkärfven. Brauner Bosk. 7 (1756). Martinson Nässl. 183 (1935). —
-BRAND. lant. o. bot. brand (se brand, sbst.1 4 d) som angriper råg. Franckenius Spec. F 1 b (1638). AB 1893, nr 222, s. 3. —
-BRODD. brodd (se d. o. II a) av råg; vanl. koll. l. ss. ämnesnamn; särsk. om den nyuppkomna rågen på en åker betraktad ss. ett växtbestånd, stundom med särskild tanke på l. (oeg.) om åkern. Effther thet han tilförende hade köpt en hest aff hennes man, szå war hesten thijdt kommen igen på theris rågbrödd och giort them schade. 2SthmTb. 4: 230 (1573). Hans bodskap .. (hade) opätit nogon rogh brudd vthi een wreet. BtSödKultH 12: 70 (1597). I skogarna voro många fällor, på hvilka rogbrodden nyss begynt att synnas. Linné Dal. 118 (1734). Brändt vatten af färsk Rågbrodd, inlåtit i öronen, fördrifver döfhet och värk. Bruno Gumm. 16 (1762). TurÅ 1952, s. 80.
Ssgr: rågbrodd- l. rågbrodds-fluga. lant. o. entomol. insektsarten Hylemyia coarctata Fall., vars larver göra skada på höstsäd. Uppl. 1: 155 (1901).
-BRUNROST~02, äv. ~20. lant. o. bot. brunrost på råg, förorsakad av svamparten Puccinia dispersa Eriks.; äv. om svamparten. LAHT 1899, s. 194. VäxtLiv 2: 603 (1934). —
(3) -BRÖD. (råg- 1538 osv. råge- 1598) [fsv. roghbrödh; jfr dan. o. nor. rugbrød, isl. rugbrauð, t. roggenbrot, eng. rye-bread] bröd bakat av rågmjöl; numera i sht om bröd bakat av osiktat rågmjöl, grovt l. mörkt l. svart bröd; dels ss. ämnesnamn (jfr bröd 1), dels om brödkaka av sådant bröd (jfr bröd 2). VarRerV 28 (1538). 100 Stÿcken fijna Råghbrödh. HovförtärSthm 1660, Verif. 44. Skrädt och Oskrädt Råg-Bröd. PH 1: 295 (1721). Fint mjukt rågbröd bakas af stålsiktadt rågmjöl. Langlet Husm. 529 (1884). Kvällsmaten .. bestod av en smal skiva syrligt, svart rågbröd. Fahler FängFångl. 11 (1918).
Ssgr: rågbröds-buk. (numera föga br.) eg.: buk som ngn fått gm att äta mycket rågbröd; anträffat bl. om person med sådan buk; jfr råg-buk. Hallingarna ä allt nåra riktiga rågbrödsbukar. Bondeson MVK 181 (1883, 1903).
-kaka. 1) brödkaka bakad av rågmjöl, rågbröd. Celander NordJul 1: 167 (1928). 2) bakvärk l. småbröd o. d. vari rågmjöl ingår ss. ingrediens. Oec. 235 (1730). Hagdahl Kok. 926 (1879).
(3) -BUK. (numera föga br.) buk som ngn fått gm att äta mycket rågbröd; jfr rågbröds-buk. Sven, som stannat och stödt sin tunga, trinda rågbuk mot riksens röse. Lundegård DrMarg. 2: 6 (1906). —
(3) -BULLE. bulle bakad av rågmjöl; särsk. om litet ”halvfint” frukostbröd bakat av rågmjöl o. vetemjöl. SAOL (1950). —
-BÄRGSEL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -bärgning. Hedenstierna Hellevik 114 (1898). Browallius ParDagg 14 (1957). —
(3) -DEG.
2) (förr) viss maträtt bestående av en deg l. gröt av rågmjöl, som ströks på bröd l. vari bröd doppades. Linné Dal. 49 (1734; från Dalarna). —
-DVÄRGSFLUGA. [jfr t. roggenfliege; jfr äv. språkprovet från 1785 nedan] (†) skadeinsekten Chlorops pumilionis Bjerk., kornfluga (se d. o. 2). Råg-dvergs Flugan .., hvilkens .. mask, förorsakar de många små dvergstielkar bland den växande Rågen. Fischerström Mäl. 221 (1785). Ödmann ÅmVetA 1797, s. 18. —
-DVÄRGS-MASK, m. l. r. [jfr -dvärgsfluga] (†) larv av skadeinsekten Chlorops pumilionis Bjerk.; jfr -mask. VetAH 1778, s. 240. Arrhenius Jordbr. 2: 101 (1860). —
-FALL. [jfr d. rugfald] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr fall II 5 b, d samt -åker. GullbgDomb. 6/7 1653. Ymer 1936, s. 303. —
-FEBER. [jfr språkprovet från 1875 nedan] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) akut, remittent frossa l. malaria; jfr -fubb samt augusti- o. höst-feber. Det ännu i vårt århundrade här och der .. brukliga namnet rågfebern, såsom sjukdomen synes blifvit kallad derföre, att han först visar sig vid den tid, då rågen mognar. Bergman Folksj. 208 (1875). Wirgin Häls. 3: 27 (1933). —
-FRID, r. l. m. (förr) förhållandet att en rågåker var fredad under viss tid före o. efter rågsådden. KulturbVg. 2: 159 (1740). —
-FUBB ~fub2, r. l. m.; best. -en. [den gängse förklaringen, att senare ssgsleden skulle vara en folklig ombildning av feber (jfr -feber), är osäker] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -feber. BOlavi 93 b (1578). Tanckar Om Skörbugg Och Rogfubben. Lindestolpe (1721; boktitel). Wirgin Häls. 3: 27 (1933). —
-FÄLLA, r. l. f. (råg- 1598 osv. råga- 1676) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr fälla, sbst.2 3, samt -åker. HSH 32: 82 (1598). Västerb. 1939, s. 75. —
-FÄLT. [jfr t. roggenfeld, eng. rye-field] jfr fält 1 b samt -åker. Wikforss 2: 413 (1804). Risberg Vallmo 5 (1906). —
-GASSE, r. l. m. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -losta. Lyttkens Växtn. 1469 (1913; från Skåne). —
(3) -GRUTA, r. l. f. (i Finl.) kvantitet råg som ges åt kreatur i samband med annat (sämre) foder för att göra detta mera begärligt; jfr gruta, sbst. 4. Hertzberg Päivärinta 3: 108 (1886). —
-GRÄS. (numera knappast br.)
1) [jfr d. ruggræs] om grön råg som ännu icke gått i ax; jfr gräs 1 e. BtFinlH 2: 50 (1546). Råg-gräset efter nytt utsäde synes mycket klent. VexjöBl. 1845, nr 17, s. 1.
2) gräset Alopecurus pratensis Lin. (med rågliknande ax), ängskavle. Boije Landth. 19 (1756). Thedenius FlUplSöderm. 37 (1871). —
-GRÖDA, r. l. f. jfr gröda, sbst. 2. LBÄ 9—18: 112 (1798). Nästkommande Måndag .. försäljes växande Råggrödan å 2 Tunland. LdVBl. 1827, nr 28, s. 3. —
(3) -GRÖPING, r. l. f. [till gröpa, v.2; jfr gröpning (se gröpa, v.2 avledn.)] (†) = -gröpe. Linné Sk. 387 (1751). —
-GUL. (i vitter stil) jfr -blond. Berger Ysaïl 14 (1905). Råggult hår. Sparre HetKust. 188 (1934). —
-HALM. jfr halm 2. Risingh LandB 61 (1671). Till taktäckning och lerväggar .. begagnar (man) hufvudsakligen råghalm och hvetehalm. Rothstein Byggn. 186 (1856).
(3) -HJÄLP. (råg- 1645 osv. rågs- 1693) (förr) extraordinarie skatt utgående med en tunna råg för varje mantal; särsk. i uttr. råg- och riksdalershjälp, se riksdalers-hjälp. RP 11: 149 (1645). Rogh- och Rijkzdalershielpen. RARP 7: 20 (1660). Thulin Mant. 2: 5 (1935; om förh. 1655). —
-HÄMTOR l. (numera bl. ngn gg) -HÄMTER, pl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ”hämtor” (se hämte, sbst.1) som utgöra avfall vid tröskning l. kastning av råg; jfr -agn. Florman Hushållsdj. 7 (1834). Billing Hipp. 311 (1836). —
-HÖST. [jfr dan. o. nor. rughøst] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -skörd 1; jfr höst I. Landsm. VIII. 2: 21 (1891). Jag fick ta landstrykare och idioter till hjälp med råghösten i fjor. Ossiannilsson Slätt. 150 (1909). —
-JORD. [fsv. roghiordh] jord använd till odling av råg; äv. om jord med hänsyn till dess lämplighet att därpå odla råg; stundom pregnant: jord som väl l. bäst lämpar sig för rågodling. I Midsommars månaden harfvas den plögda jorden, och straxt gödes, hälst hvad man vil hafva til rågjord. VetAH 1754, s. 112. Lämpligaste rågjord är en god sandjord. LB 2: 289 (1900). Vi (ha) i vårt land utpräglade rågjordar, där rågen är den enda odlingsvärda brödsäden. SvVäxtförädl. 1: 212 (1951). —
(3) -KAFFE. [jfr t. roggenkaffee] kaffeersättning beredd (gm rostning) av råg; kaffe kokat på sådan kaffeersättning. Berlin Lsb. 220 (1852). Stina bjöd på rågkaffe och färska kryddskorpor. Carlsson Dagsv. 72 (1927). —
(3) -KAKA.
(3) -KLI. HovförtärSthm 1593 C, s. 71. Rågkli användes helst åt göddjur eller (kokadt) åt svin. Grotenfelt Mejerih. 145 (1886). SFS 1940, s. 535. —
-KLINT. (†) i uttr. röd l. liten rågklint, om växten Agrostemma githago Lin. (som växer på sädesåkrar, särsk. rågåkrar), åkerklätt; jfr -blomster. Rudbeck HortBot. 80 (1685). Bromelius Chl. 74 (1694). —
-KNARR, m. l. r. [fågeln uppehåller sig gärna på sädesåkrar] (i vissa trakter) kornknarr; jfr -streta. Rågknarren knäppte. CFDahlgren 1: 286 (1832). Ericson Fågelkås. 1: 162 (1906). —
-KNÄPP, r. l. m., l. -KNÄPPA, r. l. f. (†) företeelsen att rågkornen efter att några dagar strax före mognaden ha svällt åter torka o. därvid få bättre fäste i axen; jfr knäpp 1 samt sädes-knäpp. VetAH 1749, s. 45. Det är största skada, at låta säden stå oskuren til des denne rågknäppen är förbi. Gadd Landtsk. 3: 354 (1777). Ekbæck Lochnevi 15 (1828). —
(jfr 3) -KORN. [fsv. roghkorn] sädeskärna l. sädeskorn av råg; förr äv. koll.: råg. (Det) är nödigt att man pröfwar Rågh Kornet, för än thet såås. Rålamb 13: 9 (1690). Ett rågstånd .. hade 180 ax .., så at af ett rågkorn voro aflade 1800 korn. Rhyzelius Ant. 38 (c. 1750). Tullgren Skadeins. 21 (1906). —
(jfr 3) -KÄRNA, r. l. f. sädeskärna l. sädeskorn av råg; stundom koll.: råg. MosskT 1889, s. 305. 140 kg rågkärna och 400 kg råghalm. LAHT 1912, s. 356. —
(1, 3) -KÄTTE. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) avbalkning l. binge o. d. för förvaring av råg; jfr kätte, sbst.1 2. Levander DalBondek. 1: 324 (1943). —
-LAX. (†) om lax som kommer till stränderna i slutet av april; jfr -lönn. Cederström Fiskodl. 258 (1857). —
-LEGA ~le2ga, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare ssgsleden etymologiskt identisk med lega, sbst.1] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) anhopning av l. område l. fläck med liggande råg på en rågåker. Den eljest dåsige, förslöade gubben skar i en råglega med ofantliga slag. Lo-Johansson Stat. 2: 16 (1937). —
-LINGON. (i vissa trakter) om tidigt (ungefär vid rågskörden) mogna, stora lingon. SvD(A) 1958, nr 264, s. 12. —
-LOSTA. [jfr d. rughejre, t. roggentrespe] lant. o. bot. gräset Bromus secalinus Lin. (som växer ss. ogräs på rågåkrar). Linné Fl. nr 84 (1745). Bolin Åkerogräs. 149 (1926). —
-LYCKA, r. l. f. [fsv. roghlykkia] (i vissa trakter) jfr lycka, sbst.2, samt -åker. EtnolKällskr. 2: 114 (1792). Strindberg SvÖ 2: 272 (1883). —
-LÖNN, r. l. m. [till sv. dial. lönn, lyng, flock, stim] (†) stim av lax som kommer in mot stranden i slutet av april; jfr -lax. Osbeck Lah. 47 (1796). Cederström Fiskodl. 258 (1857). —
(3) -MAL, m. l. r. lant. o. entomol. skadeinsekten Tinea personella Pierce, vilkens larver leva av spannmål (i magasinslokaler o. d.). SvDjurInsekt. 332 (1949). —
(3) -MJÖL. [fsv. roghmiöl] mjöl av råg; i sht om sammalet (osiktat, grovt) mjöl av råg. G1R 5: 104 (1528). Skrätt rogmiöll .. Oskrät Rogmiöll. HovförtärSthm 1561 A, s. 24. Sichtat Roghmiöl. OrdnLilleTull. 1622, s. A 4 a. Sammalet rågmjöl. HandInd. 466 (1926).
-gröt. VetAH 1774, s. 345. Strindberg Giftas 2: 40 (1886). Till kvällen (serverades) rågmjölsgröt och mjölk. Nyblom Minn. 1: 51 (1904).
(3) -MÄTARE. (†) person som hade till uppgift att mäta upp råg; jfr mätare 1 slutet. BtÅboH I. 13: 67 (1638). —
-ODLANDE, p. adj. som odlar råg; särsk. om land. De viktigaste rågodlande länderna äro Ryssland, Polen och Tyskland. Bolin VFöda 247 (1933). —
(3) -PRIS, n. pris på råg. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 21 (1859). —
(3) -PRODUCENT. särsk. om rågproducerande land. Ryssland är världens utan gensägelse viktigaste rågproducent. LfF 1909, s. 124. —
-PÖRTE. (numera bl. i Finl.) rökbastu för torkning av (skördad, otröskad) råg; jfr pörte 3. IErici Colerus 1: 302 (c. 1645). —
-RIA, r. l. f. (i Finl.; numera bl. tillf.) ria för torkning av (skördad, otröskad) råg. Smeds Malaxb. 388 (1935). —
Ssg: rågsiktnings-förbud. (förr) under kristid utfärdat förbud att sikta rågmjöl. Östergren (cit. fr. 1916). —
(3) -SIKTS-BRÖD l. (numera bl. i södra Sv.) -SIKTE-BRÖD. [jfr d. rugsigtebrød] bröd bakat av siktat rågmjöl, ”siktebröd”. Månsson Rättf. 2: 41 (1916). —
(3) -SIKTS-MJÖL l. -SIKT-MJÖL l. (numera bl. i södra Sv.) -SIKTE-MJÖL. [jfr d. rugsigtemel] siktat rågmjöl. Rudbeckius Dagb. 142 (1638). AB 1845, nr 294, s. 4. —
(3) -SKORPA, r. l. f. skorpa bakad av (grovt) rågmjöl (o. vetemjöl). HovförtärSthm 1593 C, s. 100. Fijne Rågh Skårpor. BoupptSthm 1678, s. 8 b, Bil. (1675). Sura Råg-Skårpor. Warg 681 (1755). SFS 1918, s. 50. —
-SKRIKA, f. l. r. [jfr korn-skrika] (i vissa trakter av Norrl.) fågeln Garrulus glandarius Lin., nötskrika. Högberg Vred. 1: 4 (1906). Rosenius SvFågl. 2: 157 (1922). —
-SKÄMMA, r. l. f. (i vissa trakter) rägnskur som gör den ute på fältet befintliga, mejade rågen våt (så att den icke kan bärgas). Fridegård ÄrHjält. 13 (1938). —
-SKÄRNING. (i vissa trakter) mejande av råg, rågskörd. LBÄ 44—50: 279 (1801). (Den 31 juli) Börjades rågskärningen med tre liar. Johansson Dagb. 1: 174 (1876). Fatab. 1928, s. 173. —
-SKÖRD. (råg- 1749 osv. rågs- 1901)
1) abstrakt(are) till 1, om handlingen att skörda råg l. tiden för skördande av råg. VetAH 1749, s. 44. Nilsson FestdVard. 66 (1925).
2) konkret(are), till 1 o. 3, om avkastningen av råg på ett fält l. inom ett land l. över hela världen under en viss tidsperiod, t. ex. ett år. Svag rågskörd. EconA 1807, april s. 93. Hela verldens rågskörd uppgår till omkring 335 millioner deciton. LB 2: 282 (1900). —
-SNES. (i vissa trakter) stör för uppsättning av rågkärvar; stör med därpå uppsatta rågkärvar. Fatab. 1908, s. 80. —
(3) -SPANN. [fsv. roghspander] (numera bl. om ä. förh.) spann råg; äv. om skattegärd som utgjordes av en spann råg. UppsDP 14/12 1603. Blef beviljadt utskrifning, boskapsskatten och rågspannen. Brahe Tb. 71 (c. 1660). —
-STOM. (numera bl. i vissa trakter, i sht i Finl., bygdemålsfärgat) = -stubb. Allardt Byber. 1: 142 (1885). —
-STUBB. stubb efter mejad råg; äv. om åker med sådan stubb. Alströmer Får. 7 (1727). Om et stycke land til Potatoes plantering utväljes, hvarpå rågstubb står qvar från förra året, så brukas (osv.). VetAH 1747, s. 197. Samma dag gick han och plöjde rågstubben. Moberg Utvandr. 143 (1949). —
-SVED. (i sht om ä. förh.) = -svedja. UpplDomb. 7: 26 (1549). En Rogswedh som Jöns i Rågårde hade huggit på Gåtorpa Skogh. GullbgDomb. 19/9 1637. 2SvKulturb. 1—2: 92 (1934). —
-SVEDJA, r. l. f. (i sht om ä. förh.) svedja gjord för att få mark för rågodling; svedjeland avsett för l. använt till rågodling. G1R 24: 567 (1554). Bränna rågswidia. Lagförsl. 400 (c. 1606). Virkesrikt granbestånd å gammal rågsvedja. TurÅ 1920, s. 23 (bildunderskrift). —
-SVEDJE-LAND. (i sht om ä. förh.) svedjeland avsett för l. använt till rågodling. HA 8: 144 (c. 1820). —
-SVINGEL. [jfr d. rugsvingel] lant. o. bot. = -losta. Liljeblad Fl. 54 (1792). Bolin Åkerogräs. 149 (1926). —
(1, 3) -SÅ, v.
1) lant. tr.: beså (åker, jord) med råg. G1R 16: 201 (1544). Denna .. rågsådda åker. EconA 1807, sept. s. 105. Trädesjorden som rågsås. Nathorst LandtbrSk. 88 (1896). Larsson i By Logen 118 (1916).
2) (†) abs. l. intr.: så råg. Laather hit komma .. thimbermen .. saa snart the haffua rooghsaath. G1R 3: 214 (1526). VetAH 1782, s. 197. —
(1, 3) -SÅDD. sådd av råg; äv. konkret, om den efter sådden uppkomna rågen l. rågbrodden på en åker. Serenius EngÅkerm. 185 (1727). Rågsådden försiggår normalt i augusti i norra och mällersta Sverge. Kellgren Kulturv. 10 (1904). En liten teg, där en rågsådd slumrar under ett halvmetertjockt snötäcke. Forsslund MänVing. 83 (1932). —
(3) -SÅLL. [fsv. roghsald] (förr) för sållande av råg. ÅgerupArk. Bouppt. 1725. Levander DalBondek. 1: 467 (1943). —
-SÄD. (råg- 1535—c. 1820. rågs- c. 1580) [fsv. roghsädh] (†)
1) till 1, 3: råg (se d. o. 3); särsk. om utsädesråg. G1R 10: 328 (1535). Then Rogh Sädh som åkeren i för:ne Widbo i höstes medh sådd blef. Därs. 15: 572 (1543). Söderwall 2: 264 (1893).
2) till 1, 2: växande råg; beståndet av växande råg på en rågåker; åker med växande råg; råg (se d. o. 1 o. 2). (Landbofogden) haffver tagett iffrå (bonden) .. hans trädhe och roghsädh. VgFmT I. 10: 78 (1565). En troupp af våre Jägare gingo in i Råg säden. HA 8: 144 (c. 1820).
3) till 1, 3: rågsådd. (Händelsen inträffade) emillan Roghsäden och kornsäden, och när kornet war sååt hade pastor them i förhör. VDP 1670, s. 267.
4) till 1, = -säde 5. Att the icke .. skulle så ille förderffve then vildmarck .. som the .. giordt hade, allenest sådt ther en rogx sädh och seden latit thet bliffve orödt och obrukat. HH 20: 109 (c. 1580). SamlRönLandtbr. 1: 224 (1775). —
-SÄDE. [fsv. roghsädhe] (†)
1) till 1, 3: rågsådd. KulturbVg 2: 159 (1740). Om våren .. ärjes åkren til råg-sädet. Linné Sk. 35 (1751); jfr 2. VDAkt. 1756, nr 221. Nu (dvs. den 9 maj) är väl Rågsädet förbi. Därs. 1760, nr 215.
2) till 1, 3, = -säd 1. Rogsädhe 14 1/2 span. InventArboga (c. 1570). Wid rogsädets utsående uti Augusti månad. KulturbVg. 3: 203 (1703). BtRiksdP 1898, I. 1: nr 52, s. 25.
3) till 1, 2, = -säd 2. 2RA 1: 29 (1719). Rågsädet var öfv(er) den del af Finland vi genomfarit, mer och mindre vackert. Porthan BrCalonius 284 (1796). LAHT 1836, s. 113.
4) till 1: odling av råg. PH 3: 1850 (1742). I Egypten och Orienten idkas intet råg-sädet. Gadd Landtsk. 3: 344 (1777). Kellgren Kulturv. 10 (1904).
5) till 1, om den under ett år på ett fält odlade l. utsådda l. skördade rågen l. odlingen osv. av råg på ett fält under ett år betraktad ss. en enhet, ett års gröda av råg. Åhstrand Öl. 96 (1768). (Harväppling) bör i synnerhet odlas på sådane fält, som efter et Rågsäde måste utläggas för flere år. Retzius FlOec. 57 (1806). —
-TOV l. -TOVE. [sv. dial. rågtov] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rågbrodd l. grön råg som ännu icke gått i ax. Broman Glys. 1: 382 (1721). Björn och renar äta gärna rågtove. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 41 (c. 1830). Modin GTåsjö 41 (1916). —
(3) -TUNNA, r. l. f.
1) (numera nästan bl. om ä. förh.) tunna för förvaring av råg (särsk. i storlek motsv. den ss. rymdmått brukade tunnan). Wistrand NordMAllmog. 59 (1909).
2) (numera nästan bl. om ä. förh.) kvantitet råg motsvarande en tunna. BtFinlH 2: 227 (1588). Under det svåra året 1786 gälde .. rågtunnan ej mera än 3 rdr 42 sk. Järta 1: 153 (1816). En halv rågtunna. Moberg Invandr. 428 (1952).
3) (förr) skattegärd l. dyl. utgående i en tunna råg. De seije de förmå icke tillijke uttgöre Elfzborgz lössn och roghtunnan med. RA II. 2: 326 (1617). —
-TUPPOR, pl. (†) blåklint; jfr -blomma 2 a. Kröningssvärd FlDal. 61 (1843). Nyman VäxtNatH 1: 39 (1867; från Orsa). —
-VALLMO~02, äv. ~20. växten Papaver dubium Lin., som växer ss. ogräs på åkrar o. d.; jfr korn-vallmo. SvBot. nr 457 (1813). Bolin Åkerogräs. 121 (1926). —
-VETE.
2) lant. o. bot. till 1: sädesslag som utgör produkten av en korsning mellan råg o. vete o. som förenar vissa av rågens o. vetets egenskaper; särsk. om en sådan konstant, fruktbar korsningsprodukt, som har kromosomtalet 56 o. som med avs. på sin allmänna karaktär intar en mellanställning mellan råg o. vete o. som kan anses utgöra ett helt nytt sädesslag. UtsädT 1938, s. 300.
3) lant. till 1, 3: (numera sällan förekommande slag av) blandsäd som utgör en blandning av råg o. vete. SDS 1900, nr 231, s. 2. —
-VICKER. lant. o. bot. växten Vicia villosa Roth, som växer ss. ogräs på åkrar, luddvicker. Wahlberg Foderv. 193 (1835). —
-VÅR. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vårarbete med rågsådd o. förberedelserna därför. VDAkt. 1688, nr 244. Levander DalBondek. 1: 397 (1943). —
(3) -VÄRDE. (i fackspr.) ngts värde omräknat till o. uttryckt i värdet av en viss kvantitet råg. MosskT 1890, s. 73. 1882 års skörd, reducerad till rågvärde, uppgick i Vesterbottens län till 1,550,000 .. kubikfot. BtRiksdP 1890, 6Hufvudtit. s. 65. Ymer 1935, s. 152. —
-VÄXT.
1) (enst.) om en enstaka rågplantas tillväxt. Rågväxten på halmen går till tre alnar. Möller (1790, 1807).
3) (numera bl. tillf.) om växandet av rågen l., mer l. mindre konkret, om den växande rågen på en rågåker, särsk. med tanke på det skick i vilket rågen befinner sig. Hülphers Dal. 59 (1762). Här .. visade sig rågväxten utmärkt vacker och frodig. EconA 1807, april s. 102. Flerstädes blef rågväxten (år 1893), såsom alltför svårt (frost-)skadad, nedmejad till grönfoder. Fennia X. 3: 19 (1895).
4) (†) om odling av råg. VetAH 1770, s. 138. Lindor skola till rågväxt nyttjas. LBÄ 44—50: 242 (1801). —
-ÅKER. [fsv. roghaker] åker avsedd för odling av råg l. på vilken råg odla(t)s; äv. om den på en åker växande rågen. BtFinlH 2: 50 (1546). (Han) sprang genom en mogen Råg-åker. Ekelund Fielding 121 (1765). Må som svin i rågåker. Malmberg Höstd. 106 (1907). Krusenstjerna Pahlen 1: 53 (1930). —
-ÅL. [jfr nor. rugål, t. roggenälchen] (numera föga br.) lant. o. zool. den ållikt slingrande trådmasken Tylenchus scandens Schneider (Tylenchus tritici Bauer), som angriper rågens o. (i sht) vetets korn, veteål; jfr klöver-, korn-ål. Berndtson (1880). NF (1890). TySvOrdb. 1951 (1932). —
(1, 3) -ÅR. år betraktat med hänsyn till hur rågskörden ser ut att bli l. varit under året. Ett gott, dåligt rågår. Icke alle år äro goda Rågår på Svidior. Broman Glys. 3: 90 (c. 1730). Hembygden(Hfors) 1911, s. 131. —
-ÄRT. lant. om vissa äldre sorter av odlad ärt med små gula frön, vanligen tidigt mognande (samtidigt med rågen); ofta i pl. Salander Gårdzf. 146 (1731). SvVäxtförädl. 1: 242 (1951).
B (†): RÅGA-FÄLLA, se A.
C (†): RÅGE-BRÖD, se A. —
D (†): RÅGS-HJÄLP, -SKÖRD, -SÄD, se A.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content