TRAKTABEL, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. traktabel; av t. traktabel, av lat. tractabilis, till lat. tractare, behandla, hantera (se TRAKTERA)]
(†)
1) om person: som (lätt) låter sig påverkas, följsam, medgörlig, tillmötesgående; äv. om ngns hjärta l. sinne l. natur o. d. Att han hafver varit heelt tractabel och låthet E. K. M:tts tiänst och gagn vara hoos sigh ett stoort argument. AOxenstierna 5: 133 (1630). Eders .. Högwyrdigheet täcktes .. et dugeligt och tractabelt Subject til Piätterydz Capellans Tienst uthsee och tillnemna. VDAkt. 1689, nr 1390. Såsom en krukomakare handterar .. leret .. Så tractabla och böijeliga skola the blifwa at följa hans råd. Swedberg SabbRo 1455 (1699, 1712). Han .. är af ett fromt och tractabelt sinne. VDAkt. 1715, nr 109. Ridderstad Samv. 1: 445 (1851). — jfr O-TRAKTABEL.
2) allmännare, om ngt sakligt: som är lätt att hantera, hanterbar; äv.: fysiskt mätbar. Dher Provincien .. är så cultiverad och bebygd, at dhen med alt som anteknas böör uppå en tractabel Charta, icke tydeligen kan uprijtas, skall (osv.). CivInstr. 283 (1688). När man .. (gm experiment) vill examinera naturens egenskaper uthi dee tractable tingen, så (osv.). Polhem ESkr. 3: 8 (c. 1705). Det fina Lingarnet göra de mycket miukt och tractabelt under Handmangelen. Bennet Lin. D 4 a (1738).
